Tänk dig att vår planet är en av få himlakroppar bland universums miljarder galaxer, där en helt fantastiskt rik livsmiljö har uppkommit och där vi människor är det enda djuret som kan reflektera över sin egen existens och styra jordens öde. Tänk dig att vi människor kan bli de som förståndigt omvandlar andra himlakroppar till sagolika platser för djur, människor och växter runt om i universum som besöks av varandra, byter erfarenheter och gärna hjälper varandra. Med tanke på ovanstående astronomiska ansvar och ändlösa möjligheter är det väl orimligt att vi människor krigar, utrotar djur och växter, slösar bort jordens resurser, smutsar ner miljön och ofta behandlar varandra på ett skoningslöst sätt? Det kan väl inte vara värdigt den unika position vi förärats.
Är det inte dags för ett radikalt tankeskifte där vi gemensamt utgår från ett blankt papper och därifrån kreativt diskuterar hur ett framtidssamhälle kan se ut och hur vi kommer dit?