Civilminister Ardalan Shekarabi vill sätta fart på debatten om nya regioner igen. Det är bra. I en allt mer internationaliserad och globaliserad värld blir paradoxalt nog de ekonomiska geografierna som konkurrerar med varandra mindre. Allt snabbare teknisk utveckling, billigare transporter och effektiv informationsteknik ”förtätar” världen, globaliserar ekonomier och gör konkurrensen gränslös. Storlek och täthet är viktiga drivkrafter för tillväxt. Ju fler aktörer som samlas nära varandra, desto större blir potentialen för att dra nytta av varandras kunskaper, kapital, kunder och nätverk.
Funktionella arbetsmarknadsstråk måste vara grunden för en ny regionindelning. Att några landsting bytt skyltar till region är bra i sak och ger en god möjlighet att öva. Men på sikt är geografin alldeles för liten. En miljon invånare krävs för att få tillräcklig storlek, skattebas och dynamiska effekter i en framgångsrik region.
Kommuner, inte län, bör vara byggstenar i regionbildningen. Tillväxtstråket East Sweden, från Stockholm genom Sörmland till Östergötland och i framtiden vidare söderut mot Jönköping, bör attrahera kommunerna i östra Sörmland, Östergötland liksom Tranås och Västervik. Sörmland som län kan naturligt delas upp i flera delar eftersom olika länsändar känner tillhörighet åt olika håll.
Framgångsrika regioner vittnar om vikten av starka arbetsmarknadsregioner. Men också vikten av att samla alla regionala beslutsfattare runt ett och samma bord och förankra en gemensam riktning och mål, näringsliv, offentlighet, akademi och övriga intressenter tillsammans. John F Kennedys vision om ”a man on the moon” bidrog till att USA svetsades samman och sedan visade upp flera årtionden av stark tillväxt. Tänk om vi här i tillväxtstråket ”East Sweden” kunde jobba på samma vis? Med en gemensam vision och riktning mot framtiden? Jag tror vi kan det.