Det svenska skattesystemet behöver moderniseras. Digitalisering och globalisering ställer nya krav på skatterna, liksom klimat- och miljöpolitiken. Sverige sticker dessutom ut internationellt på två sätt:

Även efter värnskattens avskaffande  har vi mycket höga skatter på arbete. Särskilt på det vi skulle kunna kalla medelklassen. Det driver fram undantag och avdrag som gör systemet svåröverskådligt och krångligt. Det försvagar också vår internationella attraktionskraft. 

Sverige har mycket låga skatter på egendom, internationellt sett. Det gäller i synnerhet fastighetskatten som dessutom är regressiv – dyra bostäder beskattas lindrigare än billiga. Ägt boende gynnas i förhållande till hyresboende. Särskilt gynnade är de som bor i högt belånade bostadsrätter.

Samtidigt har vi en rad olika skattesatser – med i många fall irrationella motiv – både på konsumtion och kapitalinkomster. Utdelning beskattas olika beroende på tillgång och bolagsform, vilket leder till omfattande skatteplanering. Vissa varor och tjänster beskattas mer än andra. Och så vidare. 

ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, gav mig därför i fjol i uppdrag att skissa på en övergripande skattereform. Rapporten är nu publicerad och jag föreslår bland annat:

Marginalskatterna på inkomst av tjänst sänks med 5-20 procentenheter över brytpunkten och en ny, större skattereduktion ersätter jobbskatteavdraget där under. Det stimulerar till arbete och studier.

Kapitalinkomstskatten blir mer enhetlig på en lägre nivå än i dag. Utdelningsskatterna blir lika för olika bolag.

Fastighetsavgiften för ägda bostäder blir proportionell med en lägre skattesats än i dag, medan taket tas bort. Fastighetsavgiften på hyreshus slopas. Det ger en mer neutral bostadsbeskattning, som inte lägre är regressiv. 

Stämpelskatt och ränta på uppskov avskaffas för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Värdet på bolånens ränteavdrag reduceras vilket ger neutralitet gentemot den sänkta skatten på kapitalinkomster.

Bolagsskatten bör sänkas och möjligheterna att göra ränteavdrag reduceras. Möjligheten att nyttja personaloptioner utvidgas.

Mervärdesskatten bör bli enhetlig igen.

Miljöskatterna får tydligare fokus på just miljö.

Reformen skulle ge högre sysselsättning, ett engångslyft av BNP och högre tillväxt framöver. Drivkrafterna att inkomstomvandla minskar. Investeringar blir mindre skattedrivna. Skuldsättning blir mindre lönsamt. Skattebetalarna får behålla mer av sina inkomster, medan staten inte längre detaljstyr individernas val av konsumtion och bostad. 

De olika delarna av reformen hänger ihop. Särintressen kommer att protestera mot delkomponenter. Men vi är inte endimensionella stuprör. Inte bara villaägare eller bilägare, enbart pensionärer eller föräldrar. De flesta av oss är allt detta på en och samma gång. Det viktiga är att försöka få till stånd ett skattesystem som gynnar Sverige som helhet – som inte utgår från att gynna eller missgynna en enskild grupp.

Reaktionerna på förslaget har varit övervägande positiva. Åtskilliga bedömare tvivlar dock på att det är genomförbart, även om detta vore önskvärt. Så skriver t.ex Mikael Odenberg i Arbetsvärlden att det nog krävs en rejäl ekonomisk kris innan politikerna samlar sig.

Jag hoppas han har fel. Men många har i hög grad följt förutsägbara linjer. Intresseorganisationerna har hållit sig till ”manus”: Skattebetalarna vill ha lägre skattekvot, LO högre. Villaägarna gillar inte att taket på fastighetsavgiften tas bort. Någon påstår att enhetlig kapitalinkomstskatt missgynnar entreprenörer. Och så vidare. Gemensamt för de kritiska är att de alla, från olika håll, plockar ut en enstaka, mindre del av mitt reformförslag som de koncentrerar sig på – utan att se till helheten.

Missförstå mig inte. Det är naturligtvis fullt legitimt att vilja sänka skattekvoten. Liksom det är legitimt att från andra utgångspunkter vilja höja den. Men mitt uppdrag var explicit att presentera en reform som går ihop och som förhoppningsvis är politiskt genomförbar. Det är faktiskt också en legitim uppgift. Så jag hoppas att mitt förslag bidrar till att debatten lyfts från ilskna utrop om enskilda skatter till en mer övergripande diskussion om skattesystemet som helhet – och vad det betyder för Sverige på sikt. Den diskussionen behövs!