. ”Administrationen försvinner inte med administratören” säger man och lyfter bland annat fram de medicinska sekreterarnas betydelse för sjukvården och läkarna. Vi instämmer i Visions bild av att de administrativa kraven inte minskar bara för att administratörstjänsterna tas bort. Det handlar snarare om att regionerna måste bli bättre på att skilja på nödvändig och onödig administration.
Det kliniknära administrativa stödet i form av medicinska sekreterare är både nödvändigt och utgör en ovärderlig resurs som kan ge våra medlemmar, läkarna, tid att ägna sig åt patienterna. Det här låter självklart, men precis som Vision påpekar tvingas läkarna idag att ägna väldigt mycket tid åt administrativa uppgifter. En inte oväsentlig del av läkarbristen skulle förmodligen kunna lösas om läkarna fick arbeta med läkaruppgifter i stället för administrativa uppgifter. Vi är alltså helt överens med Vision om att fler kliniknära administratörer skulle ge mer tid åt läkarna att möta patienterna.
Problemet är att det utöver kliniknära administration också finns en massa andra administrativa arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter som många gånger ålagts vårdens medarbetare uppifrån av strateger och regionledningar som tror sig kunna mäta och räkna och på så sätt analysera (trolla) bort personalbristen och vårdköerna.
Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger, experter på offentlig förvaltning skrev 5 februari i år en debattartikel, ”Varning för strategerna som slipper göra jobbet”, i DN som fick stort genomslag. Artikelförfattarna beskriver på ett bra sätt den dynamik som förklarar utvecklingen mot en ökande administrativ börda för exempelvis vårdens professioner.
Det har nämligen skett en gradvis uppvärdering av vissa administrativa arbetsuppgifter i offentlig sektor. Administrativa yrkesutövare har getts mer avancerade arbetsuppgifter av strategisk och övergripande karaktär, samtidigt som de som arbetar med kärnverksamheten, professioner så som läkare, har överösts med administrativa uppgifter som de förväntas göra själva, på bekostnad av tid de kan ägna åt sitt kärnuppdrag – patienter i det här fallet.
Utvecklingen leder till flera allvarliga, oönskade konsekvenser. Framför allt blir det allt färre som hinner göra det faktiska jobbet. Det ökar arbetsbelastningen för dem som är kvar, vilket i sin tur leder till att fler söker sig därifrån. Så fortsätter det.
Forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger lyfter fram fyra konkreta lösningar på problemet som vi också skriver under på.
Undvik centralisering av administrativa funktioner. Administratörer ska jobba nära kärnverksamheten.
Se till att de skickligaste yrkesutövarna är löneledande. Detta skapar incitament för att hålla sig kvar i organisationens kärnverksamhet.
Fundera på vem som leder verksamheten. För kvalificerad verksamhet med komplexa målbilder bör enbart skickliga yrkesutövare med många år i jobbet få ledande positioner.
Skapa ett målvärde, kanske i form av en kvot mellan antalet högre administratörer och stabsfunktioner kontra kärnverksamhet.
Vi måste minska den onödiga administrationen inom vården och ge läkarna tid att möta patienterna och de medicinska sekreterarna tid till den kliniknära administrationen. Då kan landets invånare få valuta för sina skattepengar och den goda och nära vård de är förtjänta av.