Från Sverigedemokraternas sida förstår vi givetvis den oro som ett antal Finspångspolitiker känner för att hundratals asylsökande utländska medborgare som staten placerat i Finspång skall flyttas från kommunen och man kan givetvis ha synpunkter på det humana att flytta barn och vuxna några tiotals mil inom Sveriges gränser. Men har man som de flesta av dessa migranter troligtvis gjort - flytt genom tiotalet europeiska länder för att till sist hamna i Sverige och Finspång, tror vi nog att detta inte kommer att bli ett så stort trauma som artikelförfattarna befarar! Man kan ju faktiskt också dra paralleller mellan migrationsverkets centralisering och rationalisering av flyktingmottagandet till ett fåtal orter i riket med kommunledningens tankar om en fortsatt utarmning av landsorten och centralisering av skolor och förskolor till ett fåtal orter i kommunen. Eller varför inte jämföra med den oro många av kommunens medborgare på landsbygden känner för risken att få sin livsmiljö skövlad av till exempel en industriell vindkraftsetablering! Var hittar man de empatiska artiklarna då? Så nej, det är nog inte bara av omtanke för de asylsökande man ska förstå gruppledarnas artikel, utan det finns en stor ekonomisk aspekt i den här historien också, något de nogsamt undviker att nämna i texten!                                                                                                                            

Med denna flytt försvinner bland annat också den statliga skolpeng som följer varje asylsökande barn och ungdom. Den ska täcka kommunens ökade kostnader för förskola, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, fritidshem, elevhälsa och måltider. Mängder av lärare, pedagogisk personal och extraresurser har givetvis anställts de senaste åren för att möta olika behov med hjälp av dessa statliga bidrag. Det är ekonomiska medel som nu försvinner från kommunen tillsammans med de asylsökande, och kvar står kommunen med kostnaderna för en många gånger övertalig personal. Det här är stora kostnader som måste hanteras, antingen täckas upp genom att skära ned någon annanstans i organisationen, genomföra personalförändringar eller kanske till och med en skattehöjning. Till detta skall också läggas ökade kostnader för alla de kommunala bostäder som riskerar att eka tomma tills Vallonbygden förhoppningsvis lyckas hyra ut dessa efter att de renoverats.

Avslutningsvis kan nämnas att SD sedan flera år varnat och belyst faran med den kortsiktiga och cyniska migrationspolitik som staten bedriver, ivrigt påhejad av flertalet av kommunens politiker. SD har drivit kravet på ett totalt asylstopp till Finspång, att införa en återvandringsenhet i den kommunala förvaltningen samt att vi nyligen motionerat om att införa obligatorisk integrationsplikt i kommunen. Men styrande politiker har i stället satsat på en bidragsdriven befolkningsökning med en vision om 30 000 invånare och en expanderande kommunsektor. Det är nog inte alla som vet att skatteintäkterna är direkt kopplade till invånarantalet och att ju fler invånare, oavsett om de består av migranter eller svenskar, desto större skatteintäkter och statliga bidrag. Det man glömde ta med i kalkylerna var att statens bidragskran inte skulle flöda för evigt, vilket så tydligt kan ses genom de kraftigt ökande underskotten i främst skolan och i den sociala sektorn.