Jordbruksmarken kring Norrköpings stad är i fara. Den styrande majoriteten anser att Malmölandet är lämpligt att fortsätta bygga industri och lagerlokaler på. Det hamnnära läget framhålls som viktigt för transportintensiv lager- och industriverksamhet, men ingen undersökning har gjorts av alternativa lokaliseringar som skulle kunna fungera. Stora markområden, med låg biologisk avkastning, finns utmed vägarna E4, 55, järnvägarna Stambanan och Nyköpingsbanan som skulle kunna fungera bra för transportintensiva verksamheter utan att förstöra brukningsvärd jordbruksmark. Att avståndet till hamnen är några kilometer längre är av underordnad betydelse. Det är själva omlastningarna som kostar mest.
För att uppfylla Miljöbalkens krav, att brukningsvärd jordbruksmark endast får tas i anspråk för bebyggelse om det väsentliga samhällsintresset inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk, måste naturligtvis alternativen undersökas. Det är kommunen som har hela ansvaret för detta. Det duger inte att säga att länsstyrelsen inte hade några invändningar, eftersom länsstyrelsen inte har att överpröva ärenden enligt Miljöbalken 3:4. Att ingen kommunpolitiker eller tjänsteman hittills blivit ställd till ansvar får inte innebära att det är fritt fram att strunta i Miljöbalken.
Det är mycket svårt att återställa den brukningsvärda jordbruksmarken, när man väl en gång har förstört den. Den behövs för våra efterkommande generationer, inte bara för matproduktion, utan även för biobränsle och råvaror för industrin, särskilt nu när användningen av bergolja och stenkol är under avveckling och till stor del ska ersättas med nyproducerat biologiskt material. Avkastningen från god jordbruksmark är mycket högre än från magra skogsmarker, och därför måste de högavkastande markerna bevaras för biologisk produktion.
I kommunerna prioriteras ofta att just den egna kommunen ska växa. 2011 – 2015 bebyggdes 3 000 hektar jordbruksmark i Sverige, i Östergötland 320 ha. Detta är inte hållbart. Staten och regionerna behöver därför styra mer för att bevara jordbruksmark, som i Norge och Danmark.