Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har vid upprepade tillfällen påmint om att vi behöver öka vår beredskap för kris och krig. Det civila försvaret är det som ska skydda oss invånare om krisen eller kriget kommer. Kommunen har en viktig roll i det civila försvaret.
För att hantera en kris krävs bland annat proaktivitet, robusthet och redundans. Proaktivitet handlar om att man ska vara väl förberedd. Robusthet om att ha en stabil grund att stå på, så att det finns en motståndskraft i systemet. Redundans handlar om att dubblera viktiga funktioner, så att ett system ska fungera även om en del går sönder. 

Nu vill de styrande politikerna minska den krets av politiker och tjänstemän som säkerhetsprövas till ett minimum. Vilket innebär att endast tre politiker ska säkerhetsprövas och utgöra ett utskott för civilt försvar. Kommunens ledande tjänstemän delar politikernas uppfattning. Länsstyrelsen gör en annan bedömning.

Jag oroas över kommunens beredskapsorganisation. Tänk om det skulle bli krig. Vi har då endast tre politiker som kan befatta sig med känsliga uppgifter. Att säkerhetspröva fler skulle vara svårt att genomföra i ett akut läge. Har vi då en robust beredskapsorganisation? Har vi redundans? Tänk om någon av de tre som kan fatta avgörande beslut blir sjuk? Då har vi två? Tänk scenariot att vi bara har en politiker i vår kommun som kan fatta beslut utifrån säkerhetsklassad information.

 Då är jag inte oroad – då är jag rädd. Rädd för att vi inte har ett demokratiskt styre som kan fatta beslut för att skydda oss när krisen eller kriget kommer. 
I vårt samhälle säkerhetsprövas personer i många olika sammanhang. Lärare och förskollärare anställs först efter ett utdrag ur belastningsregister så att de inte dömts för brott mot barn. De flesta av oss genomgår årliga säkerhetskontroller i kontakt med vår bank för att säkerställa att vi kan lita på banksystemet. Tjänstemän i stat och företag säkerhetsprövas för att de hanterar information som kan vara känslig om den kommer i orätta händer. Att säkerhetspröva handlar om proaktivitet. Det handlar om att skydda det vi tycker är viktigt. Det handlar om att vi som samhälle vill kunna lita på att lärare tar väl hand om våra barn, att banker hanterar våra pengar på ett ansvarsfullt sätt och att tjänstemän skyddar de uppgifter som är känsliga. Är det orimligt att ställa samma krav på våra politiker?