Kunskap och förståelse hos våra beslutsfattare om hur man ska bemöta barn med särskild begåvning och på djupet förstå deras situation är avgörande både för dessa elever och för vårt samhälle. Regeringen har därför givit ett uppdrag till Skolverket att kartlägga behov och utveckla initiativ för utbildning av särskilt begåvade elever. I Sverige har redan ett 60-tal kommuner utarbetat en handlingsplan för att kunna möta elever med särskild begåvning. Man satsar till exempel på Mentorskap för elever med särskild begåvning i samarbete med universitet, författare inom området, forskare och fristående aktörer. Nyligen startades en unik forskarskola med Karlstads universitet som ansvarig, då man erhållit ett stort anslag från Vetenskapsrådet. Nio doktorander kommer att studera och bygga kapacitet för att kunna ge stöd i hur man kan undervisa elever med särskild begåvning inom ramen för det svenska utbildningssystemet. 

Vad gör då Norrköpings kommun i frågan? Svaret är - inte mycket. Sverigedemokraterna i Utbildningsnämnden har lagt ett nämndinitiativ i frågan om starta upp ett projekt med Mentorskap för elever med särskild begåvning, allt enligt den modell man arbetar efter i Linköping. Den 16/3 fattades beslut om att inte bifalla nämndinitiativet, dock med ganska snäv majoritet, eftersom Moderaterna valde att yrka på Sverigedemokraternas förslag. 

Syftet med ett mentorskap är att ge eleverna stöd och inspiration samt uppmuntra dem till vidare studier. Mötet med mentorerna sker utanför skoltid och innefattar två tillfällen per månad. Naturligtvis kommer mentorskapet också att inkludera kontakt med lärare och föräldrar, så att alla får upp ögonen för vad som behöver göras för att utveckla lärandet i dessa elevgrupper. I Sverige värnar vi om barns rättigheter och delar ut ett antal Nobelpris varje år – så att vi gillar särskild begåvning är inte helt nytt. Men faktum är att vi också måste se vägen dit som viktig. Att satsa på mentorskap för särskilt begåvade, och i framtiden på gymnasiala spetsutbildningar, skulle göra stor nytta för dessa elever, vårt universitet och vår kommun. 

Självklart hade vi sett ett bifall som hoppingivande och inspirerande för våra särskilt begåvade elever, men vi ger inte upp utan arbetar vidare för att dessa barns behov ska vara en del av vår Uppdragsplan och synas i våra beslut om hur skolan i Norrköping ska organiseras i framtiden.