Tidigare var Sverige känt för sin starka arbetsmoral, men med tiden har denna urholkats. Detta har skett som en anpassning till välfärdsstatens höga skatter och generösa offentliga ersättningar, vilket minskat incitamenten att upprätthålla starka normer kring arbete och eget ansvar. Skolan har samtidigt slutat att betona karaktärsutveckling till förmån för elevers inflytande över undervisningen. Över tid har detta lett till en gradvis försämring av befolkningens arbetsnormer.
I Östergötlands län ser vi tydliga tecken på att unga, särskilt utrikesfödda, har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Andelen inskrivna arbetslösa är 11 procent bland unga män. För utrikesfödda är det hela 20 procent bland unga män.
Försämringen över tid beror intressant nog inte på invandringen, då de som är födda i Sverige och utomlands har mycket likartade normer. PISA-undersökningen om 15-åringarnas kunskaper i skolan innehåller en fråga om i vilken utsträckning eleverna känner tillfredsställelse i att arbeta så hårt de kan. Där framkommer det att 15-åringar i Sverige har näst sämst arbetsmoral i skolan av alla OECD-länder.
Hur kan denna utveckling vändas? Att fortsätta stärka drivkrafterna till arbete jämfört med bidragsberoende är avgörande, men skolan är också väldigt viktig. Dessutom krävs ett starkare fokus på elevernas karaktärsutveckling, i kombination med mer lärarledd undervisning. För att upprätthålla välståndet i framtiden måste vi ta normförsämringen på allvar.