En vindkraftsetablering är förödande för lokalsamhället. Människor i vindkraftens närhet drabbas av personskador. Fastigheter i vindkraftens omgivningar drabbas av förmögenhetsskada. I naturområden sätts upp varningsskyltar för farliga vindkraftsverk i området. Hur kunde det bli så här? Hur kan denna destruktiva verksamhet inte bara fortgå, utan även uppmuntras med statliga initiativ och ekonomiska subventioner?
En tysk filosof – Hegel – fann ett ord för något som ibland är tidsbundet kollektivt vansinne – Der Zeitgeist eller på svenska: Tidsanden. Ibland får tidsbundet kollektivt vansinne konkret form t ex i det nu pågående kriget i Ukraina. Tidsanden bestämmer också dagordningen när det gäller vindkraft. Tidsanden dominerar det politiska livet inom ett bestämt sakområde. Vill man som beslutsfattare behålla sin position, gäller det att hålla sig inom tidsandens ramar.
Bevisen om vindkraftens destruktiva sidor är övertydliga.
Politiska maktambitioner och affärsintressen samverkar för att hålla vindkraftens potential att bidra med stödjande el-energi vid liv. Men vi som bor i Sverige måste faktiskt ställa oss den obekväma frågan – Är det värt uppoffringen? Vad får vi istället – datahallar där mänsklig inblandning i produktionen är försumbar – fossilfri järnproduktion där affärsidén framstår som dödslängtan – drömmar om vätgastillverkning som trotsar alla rimliga ekonomiska kalkyler.
Jag är långt ifrån att önska mig tillbaka till det samhälle som en gång var. Jag ser möjligheter till positiva förändringar, men jag förstår också värden i det som faktiskt finns.