Så har då centerpartiets partiledare Annie Lööf avgått, strategin på att bygga hela sitt existensberättigande på att vara emot och hata allt vad SD heter havererade till slut. I en kommentar till sin avgång så påstod Annie Lööf att: "Den hatfulla retoriken påverkade beslutet!" Detta kan ju med facit i hand tolkas som att hon fick nog av sig själv.

I SVT:s Aktuellt uttalade Lööf tidigare följande: - "Låt mig vara väldigt tydligt klar och kort. Vår plan är den samma, vi kommer inte att förhandla eller samarbeta med SD. Inte heller efter valet 2022!"'

Ett uttalande som kan vägas mot SD:s Jimmie Åkesson som inför valet sa följande: - "Låt även mig vara väldigt klar, tydlig och kort. Vår utgångspunkt är Sveriges och det svenska folkets bästa. Vem vi förhandlar och samarbetar med är sekundärt!" Alla med minsta vett kan se att det ligger en milsvid skillnad i synen på politiskt ansvarstagande i dessa två uttalande.

Att Centerpartiet tappade många av sina kärnväljare på landsbygden beror enligt Annie Lööf på att man inte lyckats "nå fram" med sin politik. Men varför inte tolka det som att C verkligen "nådde ut" och att valresultatet var ett bevis för just det?

Sveriges radio rapporterade nyligen att Annie Lööfs besked om att centerpartiet gick till val med Magdalena Andersson (S) som statsministerkandidat var dåligt förankrat i partiet. Att många inom partiet motsatte sig vänstersvängen innebär således att hennes efterträdare med all sannolikhet kommer att leda tillbaka partiet till det borgerliga blocket, detta skulle i så fall leda till mandatfördelningen 199-150 till den blå-gula sidans fördel. Vilket i så fall även skulle hålla Socialdemokraterna borta från makten under överskådlig tid.

Vad socialdemokratin behöver är en omstart, det så kallade "politiskt korrekta" måste bytas ut mot sunt förnuft, väljare ska inte vinnas genom generösa bidrag utan genom arbete och uppoffringar. Världsscenen i form av EU och FN med mera måste förpassas till en bisak, ett nödvändigt ont.

Socialdemokratin måste lära sig att prioritera den svenska arbetande befolkningens behov framför invandrade minoriteters, att vända den arbetande befolkningen ryggen och som nu bygga sin politik på en väljarbas främst bestående av bidragstagare och invandrare kan aldrig leda till ett lyckat resultat.