Att återgå till en grundskola och en gymnasieskola som värderar praktiskt kunnande och tar hänsyn till alla elevers utvecklingspotential kan hindra mycket av dagens utslagning ur grund- och gymnasieskolan. Här är vi överens med C.
Det är värt att notera att en del av de förslag som förs fram av Anna Edebo hör hemma i riksdagen snarare än i kommunfullmäktige, men jag tar gärna fasta på idén om att företagarna i Norrköping har en viktig roll att spela för utveckla våra lärlingsutbildningar.
Anna Edebo nämner också att vi behöver akutskola i kommunen. Akutskolor eller akutklasser är helt inriktade på våldsamma och hotfulla elever med allvarlig beteendeproblematik och naturligtvis för de som är involverade i kriminalitet, men de finns också till för att försäkra andra elever trygghet och studiero.
Sverigedemokraterna driver sedan länge frågan om etablering av akutskolor eftersom mobbning, skolk, grova brott och kränkningar blir allt vanligare i svensk skola. Vi är glada om vi kan hitta samsyn även med Centerpartiet i Utbildningsnämnden för att en sådan skola eller klass inrättas i vår kommun. Från 2024 kan kommuner söka statsbidrag för denna typ av verksamhet.
Tidiga insatser i familjer med risk för problematik är också något vi redan jobbar för i Norrköpings kommun, men här behöver vi mer stöd i lagstiftningen, vilket är på gång. Sverigedemokraterna anser att Öppna Förskolan spelar en viktig roll för nyblivna föräldrar, liksom BVC och i vissa fall Socialtjänsten, men vi behöver fortfarande utökade möjligheter att dela information om barns villkor mellan olika verksamheter och myndigheter. Framförallt behövs en tydlig åtgärdstrappa när vi ser att det inte fungerar bra i hemmet för barnen. Föräldrautbildning kan säkert vara ett sätt att nå fler familjer.
Sverigedemokraterna och Borgerlig Samverkan arbetar också med att ta fram ett förväntansdokument att använda i skolan. Där kan vi tillsammans med föräldrarna gå igenom vad som krävs för att stödja barnens skolgång. Bra rutiner, en lugn vrå för studier, näringsriktig mat och tillräckligt med sömn räcker långt.
De ideologiska skygglapparna bör läggas åt sidan så att vi kan börja arbeta forskningsbaserat och komma åt systemfelen i svensk skola. Nivågrupperingar är helt avgörande om vi vill höja resultaten. Allra störst effekt får nivågrupperingar för de högpresterande eleverna, men även elever med svårigheter presterar bättre om kursinnehållet är anpassat efter gruppens förutsättningar. För den enskilde läraren finns också många fördelar, då man kan ha genomgångar, problemlösning och diskussioner i hela klassen och inte behöver anpassa sig till en rad olika inlärningsnivåer samtidigt.
Flera exempel finns idag i Sverige där man i ett antal kommuner börjat arbeta med grupper där eleverna delas in efter prestationsnivå. Man har märkt att både trivsel och resultat ökat, när alla arbetar med samma kursinnehåll, samt att läraren lättare kan leda och undervisa i en homogen klass. Dessutom presterar eleverna bättre då den sk kamrateffekten gör att studiemotivationen ökar.
Att tidigt följa upp elevernas resultat och sätta betyg efter prestation är inte negativt, utan utvecklande för de flesta elever. Jag anser att vi behöver ett mycket bättre betygssystem där eleverna inte “underkänns” på det sätt som sker nu. En fråga där jag också är överens med Anna Edebo.