En statlig utredning ser nu över ett möjligt förbud mot landbaserad utvinning av olja och gas. Ett sådant förbud vore bra. Regeringen bör samtidigt införa en kommunal vetorätt mot all sorts prospektering i alunskiffer, den bergart som berörs. Annars är risken stor att vi och våra medborgare får leva med konsekvenserna av en verksamhet som hittills inte har gett några hållbara arbetstillfällen, utan bara kostnader för de stora miljöskadorna.
I regeringsöverenskommelsen mellan S och MP slås det fast att regeringen vill skapa ”en miljömässigt hållbar gruvnäring”. Regeringen har gett Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) i uppdrag att analysera konsekvenserna av ett förbud mot landbaserad utvinning av olja och gas, vilket är ett steg i rätt riktning.
Ett sådant förbud skulle försäkra oss mot verksamheter med allvarliga negativa miljökonsekvenser. För vad det i praktiken handlar om är utvinning ur de alunskiffrar som utgör berggrund i stora delar av Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Örebro län, Jämtland, Västerbotten samt på Öland och Gotland. Det finns i dag drygt 40 beviljade undersökningstillstånd som rör alunskiffer. En del av dem gäller olja och gas, andra avser exempelvis uran och vanadin.
Uppdraget till SGU är bra, men motsvarande analys av alla sorters exploatering av alunskiffer hade varit logisk och mer i linje med regeringsöverenskommelsen. Den fullbordade miljökatastrofen i finska Talvivaaragruvan skedde efter utvinning av bland annat nickel i en bergart som är jämförbar med alunskiffer.
Gruvdrift har varit och är en viktig näring som bidrar med sysselsättning och tillväxt i Sverige. Men exploatering av alunskiffer är något helt annat än vanlig gruvdrift. Alla erfarenheter visar att sådan verksamhet leder till allvarliga miljöskador och dryga samhällskostnader, oavsett vad som utvinns. Ett svenskt exempel är urangruvan i Ranstad i Västergötland. Trots gruvans korta driftperiod, fyra år på 1960-talet, har miljökostnaderna uppskattats till en halv miljard kronor. Utvinningsmetoden ”fracking”, som används för utvinning av skiffergas, har redan medfört förstörda vattentäkter och landskap i USA.
När alunskiffern bryts frigörs fossilt kol och svavel, ett stort antal tungmetaller och radioaktiva ämnen som kan förgifta vattendrag, grundvatten och markområden. Samtidigt ödeläggs bördig jordbruksmark för överskådlig framtid eftersom alunskiffern förekommer tillsammans med Sveriges bördigaste odlingslandskap.
Det är människorna som bor och verkar i våra kommuner – och generationerna som kommer efter oss – som kommer få leva med konsekvenserna om alunskiffrarna bryts.
Vi uppmanar nu näringsminister Mikael Damberg (S): Det är hög tid att ge kommunerna verktyg att säga nej till prospektering i alunskiffer. Det vinner både samhället och kommande generationer på!