Centerledaren Annie Lööf och Liberalernas partiledare Jan Björklund har det gemensamt att de på olika sätt och av olika skäl fördömer allt samarbete med Sverigedemokraterna. De har båda sagt att om valet 2018 utfaller så att för bildandet av en borgerlig regering krävs någon form av stöd - aktivt eller passivt - från SD är en borgerlig regering inte möjlig.
Det blir med Centerns och Liberalernas utgångspunkt Sverigedemokraterna som bestämmer om det skall vara möjligt för de borgerliga väljarna att rösta fram en borgerlig regering! Självklart understödjer de rödgröna på allt sätt Lööfs och Björklunds syn på saken och kritiserar med dem Moderaternas önskan att ha ett i riksdagen normalt samarbete med SD.
Det skulle behövas en närmare analys av den ståndpunkt som Lööf och Björklund gör sig till tolk för. Det är lätt att förstå att man rent allmänt ifrågasätter Sverigedemokraternas historiska rötter och kritiserar handlingar och uttalanden som gjorts av representanter för partiet.
Självklart kan ingen vettig människa godta hot om våld eller uttalad främlingsfientlighet från partiföreträdare. Naturligtvis kan det aldrig komma på fråga att i samtal med SD överväga ett accepterande av någon del av ett eventuellt partiprogram som riktar sig mot invandrare eller i största allmänhet är främlingsfientligt. Men därifrån till att avsäga sig allt samröre med eller få åtminstone ett passivt stöd från SD vid en eventuell borgerlig regeringsbildning borde steget vara långt.
Inget parti kan bortse ifrån de minst 700 000 väljare som ryms inom SD och som ser ut att bli allt fler. Enligt tidningsuppgifter röstar en majoritet av LO-anslutna arbetare på SD utan att dessa för den skull utpekas som nazistinfluerade eller på annat sätt avvikande inom väljarkåren De är vanliga hyggliga strävsamma personer som folk är mest. Centerns och Liberalernas vägran att acceptera en politisk verklighet och därmed hindra en eventuell borgerlig regering som har stöd av tillräckligt många väljare är svårbegriplig.
Om nu Centern och Liberalerna tycker att det är bra som det är och att regeringsmakten inte är så viktig är det väl bäst att tala om det.