Var det bättre förr, mer naturligt?
Knappast. Som när Jean Baptist Bernadotte år 1809 lanserades som ny kung vid riksdagen i Örebro.
De flesta hade andra kandidater överst på listan. Men Bernadotte hade något som de andra inte hade. Nämligen pengar. Och det var precis vad det svårt skuldsatta behövde.
Kandidaten till tronen lär till och med ha porträtterats på medaljer som delades ut till riksdagsledamöterna, så att de skulle se vilken ståtlig karl som kunde komma och rädda konungariket.
Det skadar inte att vifta med pengar.
I slutet på 1800-talet började vanligt folk också dras in i valkampanjerna. Tullfrågan skapade strid under flera årtionden.
Det som hände var att riksdagsledamöterna av väljarna, eller ”valmännen” som det hette på den tiden, tvingades bekänna sig som antingen tullvän eller frihandlare. Dåtidens politiker hade inte för vana att på det sättet låsa upp sig, utan ville ha fria händer att agera i riksdagen.
En av dem, Nils Petterson i Runtorp, som kallades för ”Kyrkängeln” på grund av sina rödrosiga kinder, lär ha yttrat: ”Herrarna talar om allmänna opinionen, vad är det för slag? I min ort är det jag."
Men tullstriden gjorde slut på sånt. Sedan dess tvingas politikerna lyssna på väljarna.
Till en av de första moderna valrörelserna brukar räknas folkomröstningen om alkoholförbud 1922.
Lastbilar körde omkring med ett hus som last för att visa väljarna vad pengarna kunde räcka till för den som höll sig nykter.
Och Albert Engströms berömda affisch ”Kräftor Kräva Dessa Drycker” är legendarisk.
Det var första valet som kvinnor fick rösta. Eftersom alkoholförespråkarna var oroliga över att de skulle stärka förbudsrösterna registrerades om det var man eller kvinna som röstade. Baktanken var att ogiltigförklara valresultatet eftersom alkoholförtäring egentligen inte ansågs vara något fruntimren skulle lägga sig i.
Stockholmarna var mest negativa till alkoholförbud, bara 13% röstade ja. Medan i Norrbotten var nästan 80% av folket ja-röstare. Av kvinnorna röstade där 88,6% ja till förbud.
På valdagens kväll kunde folk i huvudstaden följa den mycket spännande sammanräkningen på neonskyltar. Det räknas därför som den första elektroniska valvakan. Valresultatet var mycket jämt. 51% röstade mot ett förbud, 49% för.
Folket lärde sig att de genom att rösta kunde påverka. Och politiker lärde sig bedriva valrörelser med moderna medel.
Politiker idag brukar anklagas för att göra allt för att synas i medierna. Men det var inte bättre förr.
En gång när statsminister Tage Erlander var på besök i Kalmar blev han intervjuad och fotograferad av tidningarna. Erlander avreste efter sitt kvällsmöte med tåg till huvudstaden. Men en av journalisten upptäckte att han inte haft film i kameran och slängde sig i bilen för att köpa ikapp tåget.
Med en genväg genom smålandsskogarna nådde han en station där tåget gjorde ett längre uppehåll. Konduktörens hjälpte till att hitta statsministerns sovkupé.
Erlander hade dock redan gått och lagt sig. Men han övertalades att åtminstone ta på sig tillräckligt för att få en bild. Erlander poserade därför i kavaj, skjorta och slips, men med pyjamasbyxorna kvar på.
I tidningen kom en bra och anständig bild. Idag hade statsministern sannolikt porträtterats i helfigur, med kavaj och pyjamasbyxor, och oppositionen hade fått något mer att klaga på.