Jag är inte kvinna. Och det känns bra för då behöver jag inte gifta mig för min brors skull. Ni förstår, om jag vore ett 13-årigt barn och därtill flicka, skulle det vara nödvändigt att få ihop pengar till min brors hemgift så att han ska kunna gifte sig med den flicka han vill ha.
Du ljuger; så fungerar det inte, säger någon.
I landet Afghanistan fungerar det så.
Som sagt. Jag är inte kvinna. Inte heller Sveriges statsminister. Och det känns bra. För jag begriper mig inte på statsminister Stefan Löfven som först talar stort och brett om att hjälpa människor i nöd, för att därefter tystna när Sverigedemokraternas opinionssiffror ökar.
Det gör ont när jag läser att barn i Sverige skickas tillbaka till Afghanistan.
- Och vad är det för fel på Afghanistan? frågar UD som på sin hemsida avråder svenskar att resa dit. Och som därtill tycks ha glömt bort barnkonventionen; barn är barn oavsett svensk eller afghan.