Moderatledaren Ulf Kristersson och SD: s Jimmie Ă kesson trĂ€ffades pĂ„ onsdagen för en överlĂ€ggning om olika politiska sakfrĂ„gor dĂ€r de âtycker ungefĂ€r likadantâ och dĂ€r ett samarbete i riksdagens utskott och voteringar dĂ€rför kan tĂ€nkas bli fruktsamt. Med âfruktsamtâ avses i detta sammanhang möjligheten att samla riksdagsmajoriteter i vissa för partierna angelĂ€gna frĂ„gor som gĂ€ngkriminalitet och invandring.
Kristersson och Ă
kesson agerar rationellt. Det torde utanför vissa ledarsidors och politikers kretsar vara helt okontroversiellt att samverka i frÄgor dÀr man tycker i stort sett likadant. Men bÄda tvÄ har anledning att tassa fram sÄ försiktigt. Pressar de Löfven för hÄrt kan han utlösa ett extraval relativt snabbt; innan oppositionsblocket hunnit sÀtta sig vare sig i riksdagen eller hos vÀljarna. Ett extraval kan gÄ precis hur som helst; vare sig vÀljare eller politiker har nÄgon erfarenhet av företeelsen.
Sverigedemokraterna har ocksĂ„ andra anledningar att ta det sĂ„ vackert. NĂ„nstans runt en dryg tredjedel av partiets vĂ€ljare i opinionsundersökningarna â kanske mer â bestĂ„r av tidigare socialdemokratiska vĂ€ljare. MĂ„nga av dessa har inför sig sjĂ€lva och inför omgivningen motiverat partibytet med att de inte alls har gĂ„tt och blivit borgerliga utan att det de vill Ă€r att protestera mot socialdemokraternas invandringspolitik. Ett regeringsblock dĂ€r SD ingĂ„r som underlag för en moderatledd regering kan skrĂ€mma bort mĂ„nga S-nĂ€ra vĂ€ljare.
Moderaterna har heller ingen anledning att skynda pÄ tillkÀnnagivandet av ett nytt och regeringsfÀhigt block. Det finns antagligen mÄnga moderata vÀljare som tycker att ett sÄdant regeringssamarbete ÀndÄ Àr vÀl magstarkt. SakfrÄgesamarbete Àr dÀremot en helt annan sak.
För Socialdemokraterna Ă€r det ett svĂ„rt lĂ€ge. Januariblocket Ă€r â som alla vet â för stunden alltför liberalt för S bĂ€sta. FrĂ„gan Ă€r om blocket kan utvecklas till nĂ„got annat; till exempel till en axel mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna?
Visst har C just nu en vĂ€ldigt liberal period. Men det har funnits andra perioder. Jag lĂ€ser till exempel i en ny bok om fine Sven Hulterström (Författare Mats WĂ„ngersjö. Tre Böcker Förlag 2019) frĂ„n Göteborg som satt 30 Ă„r i S ledning och som var med och förhandlade fram samarbetet mellan C och S 1995â1998. DĂ„ handlade det utan att överdriva om en rĂ€ddningsinsats för den svenska vĂ€lfĂ€rdsstaten. I bĂ„de C och S finns den pragmatiska kĂ€rna som krĂ€vs för att ta itu med verkliga samhĂ€llsproblem istĂ€llet för att fostra och Ă€lta ideologiska vanförestĂ€llningar.
Orkar, vill eller kan inte Centerpartiet vara med sÄ fÄr nog S ta hand om saken sjÀlv och se till att det blir uppgörelser om gÀngkriminalitet och om invandring med M och SD. De tre stora partierna bör ta ett stadigt och gemensamt ansvar. Socialdemokraterna har inget att förlora i vÀljarflykt pÄ att göra upp med SD i dessa för Sverige sÄ viktiga frÄgor. TvÀrtom.
Mötet mellan Kristersson och Ă
kesson pÄ onsdagen visar tydligt att ett nytt block Àr under vardande sÄ stilla. Det vore förödande för S att stÄ och titta pÄ medan man ylar om fascism och nazism. Det bÀsta sÀttet att försöka hÄlla sig relevant Àr att visa pÄ handlingskraft i den riktiga politiken. Det Àr den politiken som folk med all rÀtta bryr sig om.