Morgan Johansson är stäfföreträdande statsminister och en nyckelfigur för hur S kommer att hantera det nya läget i politiken.
Ofta sägs att SD är det enda parti som vinner på – och därför är intresserade av – fortsatt konfrontation och polarisering i invandringsfrågan. Så har det definitivt varit; även om vi inte heller ska glömma hur alla andra partier i olika omfattning har trott sig om att skörda lagrar på att vara tvärt emot SD. Miljöpartiet utmålade sig till exempel i en valrörelse som ”huvudmotståndare” till Sverigedemokraterna vilket ändade med att MP gjorde ett av sina sämsta val medan SD nästan fördubblades ännu en gång. Även mer sansade partier som M och S har också tappat omdömet från och till under åren som gått och glömt bort väljare och medborgare i sin iver att tillfredsställa SD: s partistrateger.
Men nu har vi ett annat läge. Inte för MP och V som konsekvent väljer bort verkligheten till förmån för sina ideologiska bilder av verkligheten. De sex andra partierna med regeringsambitioner har däremot intressen av att invandringen inte ska blockera regeringsbildandet ännu en gång. Vad som kanske kan vara lätt att missa är att detta även gäller för Sverigedemokraterna. På DN Debatt (13/8) presenterade partiledaren Jimmie Åkesson och riksdagsledamoten Jonas Andersson SD: s "alternativa förslag" för migrationspolitiken; istället för det förslag som justitie- och migrationsminister Morgan Johansson nu ska sända ut på remiss.
Sverigedemokraternas DN-artikel är ett påtagligt nyanserat inlägg som tar sats utifrån det orimliga i att den totala invandringen fortsätter öka trots att stora majoriteter i både riksdag och befolkning vill se en rakt motsatt politik.
Visst framhåller Åkesson och Andersson fortfarande och som brukligt SD: s särart på det invandringspolitiska fältet. De skriver: ”De förslag som förts fram av övriga partier i kommittén har mest varit urvattnade och tandlösa, och slutprodukten blev en halvmesyr.”
Jämfört med tidigare mer raka och buffliga idiotförklaringar av ”sjupacket” är dagens tonläge helt annorlunda. Detta har många orsaker. Partiet är större, partiet vänder sig till breda grupper av medborgare och partiet börjar nu framförallt ställa in sig på att kunna samverka med andra ”konservativa partier” i någon form av regeringssamarbete.
Ulf Kristersson och Ebba Busch sågs i början av augusti.
De skriver: ”Vår förhoppning är att förslag som i grunden bygger på den politik vi nu presenterar så småningom kommer föras fram av andra konservativa partier. I den mån en konservativ regering blir möjlig efter nästa val utgör den också en grund för en framtida regeringspolitik.”
Jimmie Åkesson vill försöka manövrera sitt parti till en position där det är möjligt att utan lappkast och tvärvändningar vara ett stort och viktigt underlag för en M-ledd regering när och om en sådan återkommer i närtid. SD vill inte släppa sin särart i invandringsfrågan men vill heller inte sticka ut så pass mycket att det blir onödigt svårt för övriga partier i regeringsblocket att försvara samverkan med SD.
Jimmie Åkesson kan konstatera - som här när han medverkade i "Widar Möter" tidigt i somras - att mycket just nu går hans väg.
Vindarna blåser just nu SD: s väg. Invandringspolitiken kommer att korrigeras och korrigeringarna kommer inte – likt under det gångna decenniet – att gå i liberal MP-riktning. Sverigedemokraterna behöver inte ta i så mycket för att få det ungefär som de vill.
Socialdemokraterna får se upp. Det finns en nedärvd lust att ropa ”samma gamla rasistnazistfascister” på ungefär samma kortslutna sätt som partiet under många år bemötte Reinfeldts och Borgs ”nya moderater” då det begav sig.
Stefan Löfven statsminister och S-ledare tillsammans med MP: s språkrör och statsråd Isabella Lövin.
”Samma gamla höger” var S budskap och hållning från 2004/5 och framåt. Lusten att vifta bort andras utveckling är ingen bra tradition. Dels därför att det ökar risken för att man inte förstår och/eller inte orkar ta itu med de politikförändringar som krävs för att hänga med. Dels därför att den som står still när andra rör sig; den går bakåt.