Lisa Magnusson är ledarskribent på Dagens Nyheter. På fredagen (28/2) ägnar hon en ledartext åt att kritisera SVT: s nya debattprogram ”Sverige Möts-Direkt” som hade premiär tidigare i veckan; en premiär som jag hyllade här.
Von oben attityden i DN: s ledartext är snudd på obehaglig. Program av det slag som ”Sverige Möts – Direkt” kännetecknas enligt Lisa Magnusson bland annat av ”bindgalna lösryckta åsikter från diverse västgötar på läktaren.”
DN anser vidare att ”Public service i grunden har ett folkbildande uppdrag. Klick ska inte styra.”
Med ”klick” avses så vitt jag förstår att något är populärt; många vill läsa och titta. Vilket Lisa Magnusson alltså ställer mot ett ”folkbildande uppdrag”. Det framkommer inte i texten vilket folk det är som ska bildas i program som få vill se och höra? Hur ska det gå till?
Mer att läsa: S får se upp med Freud.
Nå, det är nog inte ”bindgalna västgötar” eller ”klick” som stör mest med ”Sverige Möts-Direkt.” Av kommentarer av liknande sort som flödar i sociala medier och på tidningssidor á la DN: s ledarsida ges istället en tydlig bild av att det är SVT: s vinkel på programmet som retar.
I premiären av ”Sverige Möts -Direkt” fick provokatören Joakim Lamotte ställa anklagande frågor till politiker, poliser, advokater, journalister och medborgare som enligt honom inte alls gör tillräckligt för att stoppa de kriminella gängen; utan som tvärtom ”gullar” med våldsverkare. Vinkeln på programmet var närmast självklar ur SVT: s perspektiv. Politikerna i Trollhättan – varifrån programmet sändes – hade förbjudit SVT att sända programmet från Trollhättans eget utanförskapsområde Kronogården.
Detta högst anmärkningsvärda politiska intrång i friheten för medierna motiverades med att SVT kunde orsaka ”oro” i Kronogården. Det hade varit tjänstefel av SVT att inte borra i den vinkelns riktning. Frågan som vinklades – genom Joakim Lamotte men också genom programmets ordlösa dramaturgi och genom Belinda Olssons programledarskap – var kort sagt ”Är det så att det officiella Sverige viker ner sig för de kriminella gängen när det hettar till?” Det är en mycket angelägen fråga.
Mer att läsa: När den turkiska muren rämnar.
Svaret från Trollhättan när Sveriges möttes direkt är mer upplysande än upplyftande. Snällismen är utbredd i hjärtan och i institutioner. När läget skärps ser vi hellre offret än förtryckaren i den unga mannen som mördar en annan ung man. Lärdomen att ta med sig från Trollhättan är ungefär ”Det är så här vi är. Det är så här vi fungerar. Det duger inte. Låt oss bli lite bättre.”
Det är vad jag kallar folkbildning. För västgötar och alla andra.
Widar Andersson