Uppdrag Granskning i SVT har i två program granskat höger- och vänsterextrema kretsar i Sverige. Rätt ruggiga interiörer har visats upp från de socialpsykologiska terränger i samhället där förvirrade och våldsbenägna unga män håller till.
I gårdagens program vinklade redaktionen på det som skiljer höger- och vänsterextremisterna. Högern tar alla avstånd från. Vänstern har däremot ingångar till etablerade akademiska och kulturella kretsar.
Jag skulle tro - hoppas det i vart fall - att eftertänksamhetens och den lätta skammens rodnad färgar kinderna på somliga akademiker på Södertörns högskola i dag. För att inte tala om hos kulturårsetablissemanget i Umeå.
En reporter på Eskilstunakuriren som satt sig in i de vänster- och högervåldet hade en framträdande plats i programmet i går. Eskilstunatrakten har varit hårt drabbat av extremvåld och överfall.
Enligt reporten utövades våldet som han granskat i proportionerna 95 procent vänstervåld och 5 procent högervåld.
Ändå är det högervåldet som tar störst plats i de stora mediernas rapportering. Det finns ett rosa skimmer runt vänstern - de verkar trots allt för en god sak typ - som ställer till det även för många proffsjournalister.
Ta till exempel den förhållandevis enorma uppståndelsen runt vilken grupp i EU-parlamentet som SD ska ansluta sig till om de blir invalda i valet 25 maj. När Vänsterpartiets första namn i EU-valet intervjuades i SVT nyligen fanns sådana frågor inte ens på kartan. Detta till trots att Vänsterpartiet delar grupp med värsta våldskommunister.
Det här våldsfolket som leker revolution med knivar och pistoler och ansiktsmasker är i första hand ett problem för rättsstaten. Polisen behöver bli tuffare, domarna behöver bli hårdare i rättegångarna.
Det som är mer oroande och allvarligt är det medlöperi med vänstervåldet som Uppdrag Granskning visade upp. Där har Sverige ett problem. Bort med det rosa skimret.
Widar Andersson