Utfrågningen av Jonas Sjöstedt i SVT lyfte fram sidor av V-politiken som är helt borta från den politiska uppmärksamheten. Sjöstedt verkade milt uttryckt inte vara helt bekväm med frågorna om partiets narkotikapolitik. Vänstern är ju det enda riksdagsparti som vill att kriminaliseringen av eget bruk – av att ha illegala substanser i kroppen – ska tas bort. Det är en position som tillsammans med en del andra socialliberala uppfattningar i kriminalpolitiken är det enda som andas om att en annan vänster skulle kunna vara möjlig.
Jonas Sjöstedt är en skicklig politiker. Jag hade stora förhoppningar på honom när han tillträdde som partiledare i januari 2012. I november 2011 skrev jag så här på Folkbladets ledarsida efter att ha varit med på ett medlemsmöte i Söderköping där Sjöstedt medverkade som kandidat till ordförandeposten: ”Socialism i Sjöstedts tappning kan mycket väl bli något av samma stuk som vad Moderat har blivit i Reinfeldts, Borgs och Schlingmanns variant. ”Moderaterna har förändrats på riktigt. De såg sig själva i andras ögon och insåg att det här inte håller", sa Sjöstedt till sina partivänner. Det är första gången jag hört en vänsterledare med ambitioner öppet tillstå denna insikt. Det bådar gott för Sjöstedts chanser att bryta Vänsterpartiets kräftgång."
Det var kanske lite naivt från min sida. Men jag såg framför mig en vänsterledare som fullföljde det avsked till kommunismen som han fick igenom redan som ungdomsförbundare. Som skulle orka vrida partiet i en lätt vänsterliberal riktning där det definitivt finns både röster och samhällsnytta att hämta.
Men så blev det inte. I vart fall har det inte blivit så ännu. Vänsterpartiet kunde inte motstå instinkterna från förr när mediedreven mot välfärdsföretagsamheten var som värst. Partiet la alla ägg i samma förbudskorg. Och ligger nu där på sina 6-7 procent där de brukar vara. Och i samma oregeringstänkbara fålla som vanligt.
Vänsterpartiet bör inte skämmas för sina liberala uppfattningar i social- och kriminalpolitiska frågor. När det gäller kriminaliseringen av det egna bruket/missbruket är Vänstern helt rätt ute. Att kriminalisera beroendesjuklighet är inget vettigt stöd för en restriktiv narkotikapolitik. Det borde Sjöstedt stå upp för med geist och glädje.
Vi får se vad som händer efter valet. När Jonas Sjöstedt var på besök i Söderköping i november 2011 sa han att ”94 år av träningsmatcher sedan 1917 kunde räcka.” 1917 bildades Vänsterpartiet genom en utbrytning/uteslutning ur Socialdemokraterna. Sedan dess har inte partiet någonsin varit i närheten av att regera. Under nästa mandatperiod blir det skäl att ”fira” hundra år av träningsmatcher. Kanske kan det räcka?
Om Vänsterpartiet vågar gå hårdare in för människans rätt och möjlighet att vara människa med alla de fel och brister som det kan innebära – lite á la Schyman men med lite mer nykter blick och sansade siffror – kan det till synes eviga träningsmatchandet kanske komma till vägs ände. Omöjligt är det inte. Ett lätt vänsterliberalt parti har vi aldrig haft. Ett sådant parti skulle göra nytta.
Widar Andersson