Yasri Khan har haft ett par omtumlande dygn. Sedan han i en intervju med TV4 - av religiösa skäl - inte ville ta reportern Ann Tiberg i hand är Yasri Khan hett stoff på alla mer eller mindre korrekta nätsajter. Han är generalsekreterare i föreningen "Svenska muslimer för fred och säkerhet". Han är ersättare i riksdagen för Miljöpartiet i Stockholms län och var intill igår även valberedningens kandidat till en plats i partistyrelsen. Efter uppståndelsen har Yasri Khan stigit av både kandidaturen och partiet.
Läs gärna: Islam behöver Martin Luther.
I intervjun hann Khan även med att i praktiken instämma i Mehmet Kaplans jämförelse mellan Nazistregimen i Tyskland och staten Israel. Det mest intressanta och tankeväckande med denna saken är att ingen verkar bry sig om hans antisemitiska antydningar medan den uteblivna handskakningen tycks ha skickat chockvågor genom journalistkåren.
Tydligare än så kan de svenska förväntningarna på "främlingar" - här främst invandrare och utövande och bokstavstroende religiösa personer - knappast beskrivas. Å ena sidan väldigt liberalt och mångfaldigt - ha vilka åsikter du vill - och å andra sidan väldigt assimileringsinriktat och fyrkantigt - anpassa dig till majoritetssamhällets beteenden och vanor om det ska gå dig väl här i landet.
Läs gärna: Även islam kan reformeras.
Och så är det naturligtvis. Dels därför att det omvända vore fruktansvärt. Och dels därför att det är det enda som fungerar. Anpassning, assimilering, härmande av majoritetssamhällets sedvanor och handlingsmönster är det som öppnar dörrar och som har förutsättningar att skapa snabbspår för etablering i ett nytt samhälle. Allt annat krånglar till det.
Arbetar de flesta svenskar; ansträng dig så att det gör ont för att arbeta du också. Handhälsar de flesta svenskar; handhälsa du också. Pratar de flesta svenska om väder och vind; säg något om vädret du också.
Anser de flesta svenskar att religion är en privatsak som inte ska påverka samhällsliv och arbete; anpassa dig till det. Så ser framgångsformeln ut.
Yasri Khan är naturligtvis fri att hälsa hur han vill. Om han vill ut ur sin islambubbla så är dock mitt råd att låta anpassningen till majoritetssamhället - och inte religiösa läror - styra över hans beteende.
Widar Andersson