Även om IFK Norrköping helhjärtat försökte att plocka fram positiva smulor ur Helsingborgs-kakan så tycker jag att den mest smakade gammal utgången arraksboll. Avslagen. Torr och ospännande.
0-4 blev 1-3 och och det gick inte att undgå att slitas tillbaka ett par månader i tiden när Peking var ihåliga, saknade ett eget spel och fumlade.
Insatsen på Olympia var inte bra. Punkt.
Ska vi skrapa på ytan efter fyra spelade omgångar har IFK en seger - mot ett ursvagt Halmstad. Nästjumbon som i sin tur är utan seger.
Fortsätter vi att skrapa på den där ytan ytterligare hittar vi åtta insläppta mål. Sämst i serien tillsammans med Örebro (vad händer här?) och Sundsvall (vad händer här!).
Och lite ännu mer under den skrapade ytan hittar vi ett ojämnt IFK som egentligen bara övertygat i korta perioder. Första halvlek mot Örebro i premiären. Det glimrade till mot Elfsborg innan boråsarna kontrade sönder matchen och Halmstad var så dåliga att trepoängaren på Örjans Vall ska tas med största försiktighet.
Nej, det är ingen bra start på allsvenskan för IFK och det tar jag upp i den här krönikan som även varnar för att försöka linda in de här förlusterna (mot Elfsborg och Helsingborg) med tomma ursäkter.
Alexander Franssons frånvaro fick konsekvenser. Inte bara för att mittfältaren själv saknades - det blev ett par rockader med mindre lyckat resultat.
Alhaji Kamara och Nicklas Bärkroth är förluster som kan komma att kosta mer än vad jag tror någon hade kunnat ana.
Ja, jag vet att det återstår 26 matcher. Att allsvenskan har ett helt liv kvar - men det finns en unken doft av 2014 över 2015.
----------------
I Henkeborg är det muntrare tongångar. Den gamle storspelaren har fått en bra start på sitt nya jobb. HIF har inte startat bättre sedan guldåret 2011. Och Henkes facit mot IFK de tre senaste gångerna han mött Peking: 3-0 (med Falkenberg), 4-2 (med Falkenberg) och så 3-1 i går. 10-3.
I den mixade zonen fastnade Astrit Ajdarevic och gav en kort men pricksäker analys.
- Vi var bättre än IFK på allt.