Att politisk polarisering, ekonomisk ojämlikhet och massinvandring har med varandra att göra; det är nog en tämligen utbredd uppfattning. Varför det är på det viset och hur de där sambanden ser ut och yttrar sig är nog däremot ett underdiskuterat ämne i Sverige i vart fall. Vilket vi borde försöka göra något åt.
På torsdagsförmiddagen (25 oktober) ordnade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) påpassligt nog ett seminarium om just dessa saker. På Jakobsbergsgatan i Stockholm talade professor Nolan McCarty från universitetet i Princeton New Jersey. Han har i många år forskat, föreläst och författat om vad som driver på polariseringen i politiken. Han har tillgång till långa tidsserier av data för sina undersökningar.
Mer att läsa: Kan de hantera problemen?
Utan att gå in på alla detaljer (Läs gärna boken ”Polarized America: The Dance of Ideology and Unequal Riches” utgiven 2006/uppdaterad 2016) så har Nolan McCarty studerat och samkört register över hur politikerna har röstat i USA: s kongress, hur den ekonomiska jämlikheten/ojämlikheten har utvecklats och över massinvandringens omfattning.
(Jag skriver massinvandring - även om det är ett politiskt infekterat ord i Sverige – eftersom Nolan McCarty talade om massmigration.)
Mer att läsa: Lise Tamm backar inte.
Vissa av de där tidsserierna startar bara några år efter inbördeskrigets slut 1865. Nolan McCartys bedömning är att den tilltagande polariseringen mellan de dominerande partiernas ledningar och ”främsta aktivister” skapar ett dödläge där viljan att från och till gå varandra till mötes i välfärds- och skattepolitiken har minskat dramatiskt. Det blir viktigare att egga de egna väljarna än att försöka vinna över väljare från det andra lägret.
Detta politiska ställningskrig bidrar till att program och åtgärder för att motverka den ekonomiska ojämlikheten inte blir av. Samtidigt bidrar massinvandringen till att förstärka ojämlikheten. Konkurrensen om låglönejobben ökar och andelen låglönehushåll växer i samhället. Eftersom migranterna inte får eller vill rösta så minskar politikernas intresse för att göra reformer som skulle gynna låglönearbetare och deras familjer. Vilket i sin tur betyder att partierna utan större politiska risker kan fortsätta att gå långt åt höger (Republikanerna) respektive förlora sig i identitetspolitiska trätor. (Demokraterna)
Apropå långa tidsserier så förfogar McCarty över för oss i Europa unika siffror om massinvandring. Mellan 1920 och fram till 1965–70 var det mer eller mindre stopp för invandring till USA; efter en lång period av ett mycket stort mottagande av inte minst skandinaver och andra européer.
De många miljoner migranter som redan fanns i USA då beslutet fattades amerikaniserades/nationaliserades tämligen snabbt och var en påtaglig del av den jämlika utveckling som präglade USA under den här tiden.
När massmigrationen återupptogs på 1970-talet så är den både ett bidrag till den ekonomiska tillväxten eftersom de arbetade timmarna blev fler i ekonomin. Denna tillväxt går dock ofta migranterna förbi. De är hänvisade till en allt hårdare konkurrens om låglönejobb och på nationell nivå började återigen den ekonomiska ojämlikheten att öka radikalt.
Lars Trägårdh – professor i historia vid Ersta Sköndal högskola i Stockholm – var ombedd att kommentera Nolan McCartys anförande. Trägårdh har sedan länge flera väl kända kritiska talepunkter som framförallt handlar om hur Socialdemokraterna misskött vad vi kan kalla för den ”nationella” frågan. Folkhemmet/Välfärdsstaten är till sin struktur påtagligt nationella medborgarprojekt. I GP (5/8 2018) sammanfattade Trägårdh banden mellan Folkhemmet och Välfärdsstaten och socialdemokratin:
”Det raffinerade med denna politiska vision var att den kombinerade ett tillitsbaserat samhällsbygge med ett individuellt frihetsprojekt. Dessutom gav det inte företräde för någon speciell grupp utan gjorde anspråk på en medborgerlig universalism som inte erkände några kelgrisar och inte heller pekade ut några styvbarn, som Per Albin uttryckte det.”
På seminariet med SNS varnade Lars Trägårdh för att invandringen och Sverigedemokraterna skulle kunna trigga polariseringen på ett mycket ohälsosamt sätt i Sverige. Vi har ännu mycket långt kvar ned till USA: s nivå av polarisering och ekonomisk ojämlikhet men saker och ting kan gå fort åt fel håll om det politiska dödläget förvärras och permanentas.
Enligt Lars Trägårdh är både Sverige och USA ”öppna och bra samhällen” med stora friheter. Trägårdh som forskar och författat mycket om tillit och förtroende hänvisade till undersökningar där sådant som födelseland och/eller svenska anförvanter knappt finns med på kartan när svenskar svarar på frågor om vad som ”gör en människa svensk?”
Solklart i topp är svaret att ”Betala skatt och att följa svenska lagar.”
Det svaret visar på en kraftfull potential för ett starkt och sammanhållet Sverige med öppenhet mot människor i omvärlden som vill vara som svenskar. Sådana möjligheter ska inte kastas bort till förmån för identitetspolitiska irrbloss och osvenskt grupptänkande eller överdriven SD-blygsel.
Widar Andersson