Arnór Ingvi Traustason var fullkomligt briljant – kanske den mest kompletta spelaren i sina bästa stunder – när IFK Norrköping virvlade sig till ett överraskande SM-guld 2015.
När Rapid Wien pungade ut 2,3 miljoner för islänningen kom det knappast som en chock.
Traustason, en av Pekings absolut mest lyckade fynd någonsin, var för bra för allsvenskan.
Sen?
Njae.
Körde fast i Österrike och Daniel Majstorovic, vid tillfället sportchef i AEK Aten, lånade honom till Grekland men det blev ett nytt ”Njae”.
För att få fart på karriären blir det som ofta blir - tillbaka dit den en gång satte fart.
Till en välbekant mjljö, till en omstart med minimal startsträcka och bekanta rutiner.
Tesfaldet Tekies utlåning (kul att se ett livstecken!) till Östersund är ett annat dagsfärskt exempel.
Mittfältarna är tillbaka - men inte ”hemma”.
Traustason till Malmö FF.
Tekie till Östersund i norr.
Notera: IFK Norrköping visade inget intresse i något av fallen och inte heller när Emir Kujovic placerades i Gents frys.
Peking hade eller har inga planer att försöka välkomna guldhjältarna tillbaka, men det surras ändå med besk ton på sociala medier.
Naturligt och lätt att begripa.
I supporterögon är det speciellt med hemvändare.
Den mest genuina formen av uppskattning.
Det finns andra värden att återanknyta till gamla spelare.
En behaglig nostalgi. Något filmisk.
Vi älskar dig. Vi älskade dig för vad du gjorde.
Du älskar oss och vill fortsätta vårat förhållande.
Relationen är så starkt att den överlevde en längre paus.
Det behöver inte nödvändigtvis handla om Christoffer Nyman som är en del av konstgräset och läktarna på Östgötaporten.
Det behöver inte gälla en på alla sätt uppskattad Alexander Fransson.
Eller Linus Wahlqvist när det dags.
Kristoffer Olsson och Muamer Tankovic spelade inte en A-lagsminut för ”Peking”.
De hann inte innan de lämnade som ungdomsproffs i England men när respektive karriär kom till den nystart som Tekie och Traustason står inför byggdes hoppet upp.
Nostalgibubblan blåstes upp.
Och sprack.
Hammarby och AIK (och pengarna) betydde mer.
Var roligare. Lockade mer.
Med det skrivet: Det är inte bara behagligt att spatsera på minnenas allé.
Trånandet efter att allt ska bli lika bra som det varit slår sällan ut enligt plan.
Det finns en anledning att Tesfaldet Tekie, Arnór Traustason, Kristoffer Olsson och Muamer Tankovic är tillbaka i Sverige och allsvenskan.
Det finns en anledning att de tog steget härifrån via IFK Norrköping.
Ett gott betyg till Kamraterna i min bok – både sättet de hittade, fostrade och förvaltade talangerna men framför allt att de väljer en väg att hitta nytt i stället för att blint stirra på vad som går att återanvända.
Först att sluta cirkeln på Östgötaporten? Jag säger Christoffer Nyman, Alexander Fransson och Linus Wahlqvist i den ordningen.
---------
När Alhaji Kamaras Malaysia-äventyr spårade spårade det tillbaka till Peking men kraftpaketet var bara utlånad till Johor Darul Ta´zim FC
Stefan Thordarson kallades tillbaka från Island 2009 men det var ett temporärt och lyckat åtgärdspaket för att reda ut IFK:s mest akuta kris.