Jag hade tyvärr inte möjlighet att åka upp till Eskilstuna för att lyssna på Stefan Löfven när han höll sitt sommartal tidigare på söndagen. Det var synd att det inte gick att få till. Politik är som bäst live. Känslorna hos publiken, bekanta att tjattra med, stämningen på pressträffen; allt det där gör politikupplevelsen så mycket mer innehållsrik och flerdimensionell.
Nu har jag istället läst talet och hört och läst diverse olika referat. Det tycks ha varit ett bra tal i det stora hela. Stefan Löfven och Socialdemokraterna håller fast vid parollen Trygghet som slogs fast på partikongressen i våras. Det är bra. Löftet om ”10 000 fler polisanställda” från partikongressen återkom nu med en finansiering för nästa år. Fler budgetbesked antyddes; möjligen höjs barnbidragen och skatten ska sänkas för pensionärer.
Jag gillar Stefan Löfvens framstegsiver och att han i talet resonerar om modernitet; svenskarnas lust att vända ”ansiktet mot framtiden” som en viktig del av förklaringen till att Sverige klarat sig så bra i den globala konkurrensen under snart ett sekel.
Desto tristare då att Löfven och hans nuvarande spinndoktorer satsar så hårt på att vända ansiktet bakåt när det gäller välfärdsföretagande. Där kör Socialdemokraterna symbolpolitik för hela slanten.
Klassrummets resurser ska inte hamna i skatteparadis, sa Löfven enligt manuset på socialdemokraternas hemsida. Det gör de inte heller. I verkliga livet är det tvärtom så att några av de allra bästa skolorna vi har drivs av stora och stabila utbildningsföretag. Dessa företag använder skattebetalarnas pengar betydligt mer effektivt än vad de flesta kommuner gör.
En socialdemokrati som inte envisas med att låsa in sig i den helt hopplösa vänsterburen skulle agera mer modernt och framtidsinriktat. Ta tag i de verkliga problem som finns med kötider, betyg och skolval och med de säg 100 riktigt lågpresterande grundskolorna som är direkta och pengaslukande hål mot jämlikhet och välstånd.
Nu satsas allt på svepande och osann symbolpolitik där verkligheten inte betyder något. Men eftersom medborgarna lever i sina verkligheter med välfärdsföretag av alla de slag så är symbolpolitik återvändsgränd för varje parti som tänker sig att ha ansvar i en regering. Löfven - och även civilminister Ardalan Shekarabi - upprepar nu Jonas Sjöstedts ord från förra valrörelsen om att "7 av 10 medborgare håller med om att vinsterna ska bort." Vilket ju är rena tramset. Den som inte tror mig kan fråga Sjöstedt. Med en extrem medieuppbackning ägnade Vänsterpartiet hela valrörelsen åt att kampanja för företagsförbud - vilket ett vinstförbud handlar om. V gjorde ett av sina sämsta val i modern tid. Varför Shekarabi och Löfven känner sådan iver att kasta sig in i den dödspositionen är obegripligt.
Släpp den där vänstertugget Löfven. Alla vet ju ändå att det i det moderna Sverige inte finns någon majoritet för att slå igen en stor del av de allra bästa utbildningarna och vårdplatserna och omsorgsinsatserna som finns i landet.
Annars var det som sagt ett bra tal. En stark passage handlade om regeringens ambition att åter satsa på upplysning om Förintelsen. I det skrivna talet motiverade Löfven insatsen bland annat med att ”Vi har tagit emot många flyktingar från länder där kunskapen om Förintelsen är låg Därför måste vi se till att alla i vårt land får grundläggande kunskaper om nazismens brott mot mänskligheten. Därför kommer regeringen att återinföra stödet till hågkomstresor för skolungdomar till Auschwitz.”
Det är en bra och frank och pragmatisk förklaring utan några stora åthävor eller omskrivningar. Mer sånt. Där är S hemmaplan. Symbolpolitik bör däremot lämnas till ytterkantspartier som till sin natur lever i symbios med just symboler som giriga direktörer och lömska invandrare.
Widar Andersson