Jag måste tillstå att jag är lite förvånad över många av reaktionerna på gårdagens pressträff med regeringen och Vänsterpartiet. Visst var det osmakligt av statsministern och av Fridolin att använda våldsamma överdrifter och påhopp när de karaktäriserar en mycket stor bransch som bestod den av vinstjagande skurkar som ger barnen vatten och bröd för att kunna skicka miljarder till skatteparadis. Men det är en sak för sig som i huvudsak kan förstås med hjälp av ordspråket tomma tunnor skramlar mest.
Det som förvånar mig är att så få kommentatorer och politiska journalister bryr sig om det uppenbara. Detta är en minoritetsregering som talar. Om de tidigare regeringspartierna i Alliansen röstar på sitt eget budgetförslag här framemot jul så måste Vänsterpartiet rösta på regeringens budgetförslag. Annars faller regeringen. I går lovade V offentligt att stödja regeringens budget. Som betalning fick Jonas Sjöstedt en utredning om vilka vinster i välfärden som bör tillåtas i framtiden. Många vänsterpartister var smått revolutionärt euforiska efter den gemensamma pressträffen på riksdagen i går där uppgörelsen om vänsterns budgetstöd presenterades. Det är dem väl unt. Snart nog lär riksdagen mogna på sig. Då kommer inte S och Löfven att behöva köpa budgetstöd på det här viset. Då kan vi i stället få ett stabilt, vettigt och öppet regelverk som ser till att skattpengar används till det de ska och som ser till att företag tillåts vara dynamiska, innovativa och vinstgivande verksamheter i medborgarnas tjänst.
Mina tankar går till ett lite diffust minne av en pressträff med dåvarande statsminister Olof Palme. Jag var i SSU-åldern så det här var ett bra tag sedan. VPK – som V hette då – hade pressat S-regeringen att i en uppgörelse sänka mjölkpriset med fyra öre. Med ett stickande småleende konstaterade Palme inledningsvis något i stil med att i dag har ”Kommunisterna upplevt sin största politiska framgång sedan ryska revolutionen.”
Vilket var bra fångat av Palme. Dagens vänster är ungefär lika svag som dåtidens VPK. Att de tvingat till sig en utredning om vinster i framtiden för att lova att rösta på regeringens budget är rentav ett klenare resultat än att konkret påverka mjölkpriset.
Vilket alla inblandade självklart begriper. Och som sagt. Tomma tunnor skramlar mest. Därför de smått tårdrypande glädjeorden från Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson på pressträffen i går. Därför också de osmakliga påhoppen från Löfven och Fridolin. Där gick de för långt. Det kommer de att få äta upp. Men i det stora hela var det ett politiskt röstköp för årets budgetbehandling som vi bevittnade i går. Som TT – som en av de få – skriver så kommer det sannolikt att vara ett helt annat röstningsläge när nästa budget ska tas. Och då är detta glömt och begravet.
Widar Andersson