Det var gott om inbjudningar till blocköverskridande överläggningar under partiledardebatten i SVT i kväll. Den alldeles nyss spruckna Decemberöverenskommelsen gör att regeringen Löfven om möjligt är bräckligare än på länge. Av partiledardebatten att döma är det nog ingen av partierna som vill kasta in Sverige i ett osäkert nyval just nu. Men politiken är ett gungfly utan några dominerande ledare eller konstellationer. Man kan aldrig veta. Av inlägg från Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor att döma så räknar de borgerliga partierna med att regeringen ska visa sig lyhörd under processen då budgeten behandlas i riksdagens utskott. Det vill nog till att det blir så. Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson påpekade flera gånger i partiledardebatten att de borgerliga bara spelar ett spel; även nu efter att Decemberöverenskommelsen fallit. ”Ni klagar på allt här i kväll men sedan kommer ni att släppa igenom skattehöjningar på arbete, bensin och RUT”, sa Åkesson.
Folkpartiledaren Jan Björklund vill att Stefan Löfven gör en regeringsombildning och låter Miljöpartiet lämna Rosenbad. Därmed skulle också Löfven slippa beroendet av Vänsterpartiet. Vilket sammantaget skulle öka möjligheterna för uppgörelser med några eller alla av de borgerliga partierna. Björklunds attityd under partiledardebatten var mycket samarbetsinriktad. Självklart vore det en stor fördel för Sverige om regeringen kunde bygga politik genom samarbete med Folkpartiet istället för att vara beroende av Vänsterpartiet.
Vänsterledaren Jonas Sjöstedt var stundtals rent av obehaglig under debatten. Några av Sjöstedts replikväxlingar med SD:s Jimmie Åkesson och moderatledaren Anna Kinberg Batra upplevde jag som rent pinsamma. Att se och höra Sjöstedt tala om att regeringens budget är ”vår” är bortstötande.
Flyktingdebatten blev aldrig riktigt intressant. Hela mittfältet mellan de sju och det åttonde partiet är fortfarande i hög grad obefolkat. Vilket är mycket märkligt eftersom de allra flesta väljare befinner sig just på det mittfältet som enligt alla stora opinionsundersökningar domineras av allmänt positiva uppfattningar till invandring och allmänt negativa uppfattningar om det stora antalet som kommer nu. Problemet är att flyktingfrågan inte tas på riktigt allvar. Respektive parti kör sina gamla spår – sänkta löner, utbildning, skatter, med mera – och djupdyker inte i invandringsfrågan som sådan. Vilket skapar ett fortsatt guldläge för Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson hade en bra kväll i sin fråga.
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor gjorde debut i de här sammanhangen. Hon är en politisk naturbegåvning och förmodligen den i borgerligheten som kan utmana Jimmie Åkesson på ett kännbart sätt. I vart fall visade hon sådana takter i går kväll.
Den energipolitiska debatten var nog kvällens behållning. Stefan Löfven och Jan Björklund visade här – liksom på många områden – att de skulle kunna bli bra parhästar i tunga politikfrågor.
Gustav Fridolin imponerade på mig i partiledardebattens avsnitt om ränteavdrag. Vänsterpartiet och Folkpartiet driver frågan om avdragens avskaffande hårt. Fridolin håller emot; trots kongressbeslut från sitt parti. Dessvärre är det ingen som talar om att amorteringskrav – som redan införts – och ränteavdragens eventuella avskaffande förmodligen skulle slå ut hela bostadsmarknaden.
Avslutningen av debatten blev riktigt intressant. Ebba Busch Thor sopade banan med Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt i frågan om medlemskap i Nato. V och SD liknar varandra genom sin extrema beröringsskräck inför utlänningar av olika slag.
Till stora delar var det en bra debatt. Givet det trixiga politiska läget i Sverige finns det starka behov av nya former av samarbeten. Jan Björklund var väl den som tydligast pekade på möjligheter för nya konstellationer. Stefan Löfven skulle verkligen må bra av att slippa synka sin politik med Vänsterpartiet. Sjöstedts uppträdande i debatten i kväll kan enbart ha uppskattats av de få procent av befolkningen som hatar USA, marknadsekonomi och förnuft.
Stefan Löfven hade en bra kväll tycker jag. Men jag tänker på hur oerhört bra han skulle kunna vara om han fick vara sig själv.
Widar Andersson