För ungefär ett och ett halvt år sedan framstod det som uppenbart att den reglerade invandringspolitiken höll på att haverera. EU-regler om yttre gränsbevakning och om första asylland visade sig vara menlösa pappersprodukter när folkvandringarna norrut satte fart på allvar. Sverige stod vidöppet. Genom märkliga uppgörelser om ”papperslösa” med Miljöpartiet handlingsförlamades både S och M; de forna väktarna av den reglerade invandringspolitiken.
Moderaterna och Socialdemokraterna led och lider dessutom av svår SD-fobier. Frågor om ”antalet” asylsökanden och migranter bannlystes från det offentliga politiska samtalet. Vilket skapade en absurd situation och en växande klyfta mellan välfärdsutförarna ute i de kommunala verkligheterna och rikspolitikens skönandar.
Självklart har antalet stor betydelse för behovet av till exempel bostäder, skolor, lärare, socialarbetare, migrationshandläggare, förskolor, vaccinationer, arbetsförmedlare och poliser. Det förstår ju var och en. När det som var och en förstår utsätts för officiell förnekelse så uppstår ett Orwellskt tillstånd med en air av Nordkorea.
Jag ska inte överdriva min egen roll eller betydelse. Det vore fånigt. Men det var väl för ungefär ett och ett halvt år sedan som jag stod i en och annan TV- och radiostudio och talade om att antalet asylsökande självklart har betydelse och om att antalet borde begränsas till nivåer som vårt mottagningssystem klarade av på ett värdigt sätt. Och som – än mycket viktigare – de kommunala välfärdsverksamheterna klarade av och som arbetsmarknaden klarade av.
För detta har jag självklart fått utstå en del spott och spe. Det gör mig inget. Om du vet att du inte är rasist, SD-sympatisör, idiot eller någon som borde kastas ut ur Socialdemokraterna med besked; ja då spelar det ingen större roll vad som sägs från det aktivistiska vänster- och högerkretsar. Värmen och sympatierna från så många politiskt aktiva och vettiga människor, poliser, lärare, pensionärer, statliga och kommunala tjänstemän på alla nivåer har vägt upp allt dumt och elakt.
Tyvärr har vare sig S eller M orkat med att ta tag i problemen. För detta har de ett stort ansvar. Migrationsverkets generaldirektör sa i dag på en pressträff att den reglerade invandringspolitiken inte längre finns, att Sverige i praktiken har en obevakad och helt öppen landgräns mot Turkiet, att myndigheterna inte har en aning om vilka som är i Sverige, att Migrationsverket behöver 29 miljarder kronor extra nästa år bara för mottagningen av asylsökanden och att han inte har en aning om hur många som kan tänkas komma till Sverige.
Det är kris kort sagt. Antalet asylsökande är på tok för stort. Systemet har klappat ihop. Socialdemokraterna och Moderaterna behöver frigöra sig från handlingsförlamning och från aktivistiska ytterlighetsrådgivare. In på mittfältet och ta tag i den verkliga politiken. Förmodligen är det dags att använda Utlänningslagens möjlighet att temporärt stoppa all annan invandring än konventionsflyktingar medan vi får ordning på gränsskyddet, hanteringen av anhöriginvandringen och restaurerar mottagningssystemet.
Widar Andersson