Jag har svårt för den svenska vänstern. Mitt obehag bygger framförallt på att det svenska partiet har så starka kommunistiska rötter. V(PK) hängde med Sovjet och Berlinmuren ända fram till de sista dödsryckningarna. Och när partiet nu åter – som oftast – är väldigt litet så visar sig den kommunistiska indoktrineringen mer naket. Ett bärande drag är USA-hatet. Ett annat drag är fientligheten mot EU. Kritiken mot det kommande frihandelsavtalet mellan EU och USA som vänstern framför består av överdrifter och påhitt av värsta sort. Att det är USA som sitter på andra sidan förhandlingsbordet får liksom vänstern att se extra mycket rött och helt tappa markkontakt.
Märkligt tycker jag. Här har vi en f.d. stormakt som kränker och bekrigar Ukraina; ett demokratiskt grannland och en annan stormakt som vägrar att ge Hongkongborna något som helst demokratiskt inflytande. Och så har vi en demokratisk och öppen stormakt som vi sedan länge delar världsbild och värderingar med. Och just den stormakten älskar den svenska vänstern att hata. EU är ju ingen stormakt direkt. Som sammanslutning av länder för fred och demokrati är dock EU världsunikt. Och just den sammanslutningen vill Vänsterpartiet att Sverige ska lämna.
Frihandelsavtal är riktig och viktig politik. Frihandel är ett fundament för det svenska välståndet och välfärden. Det avtal som nu förhandlas mellan USA och EU kommer att avlägsna handelshinder och handelskostnader och ge dragkraft åt två lite trötta ekonomier på båda sidor Atlanten. För Sverige som redan är ett öppet och hyfsat avreglerat land innebär avtalet i stort sett bara fördelar. Våra exporterande företag får lättare tillträdetill amerikanska marknader. Priset för detta har vi i huvudsak redan betalat. Andra nationella delar av EU kan uppleva det delvis annorlunda. Gamla och för t ex Tyskland eller Frankrike gynnsamma regleringar i tidigare avtal kommer att fasas ut. Frihandel är således ett hot mot nationella handelshinder och skyddsmurar. Därför behöver frihandeln starka vänner.
Sverige är av tradition ett starkt frihandelsland. Sverige har också mycket vänskapliga relationer med USA. Statsminister Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg är starka frihandelsvänner. De kommer heller inte att ha några besvär att få en stabil och stor majoritet i riksdagen för frihandelsavtalet mellan EU och USA.
Miljöpartiet är förhoppningsvis inne i en mognadsprocess när det gäller internationell handel. Tidigare har den globala handelsdebatten från grönt håll dominerats av fanatiker som spridit påståenden om alla gifter som kommer att välla in i Sverige. Nu är MP ett regeringsparti med allt vad det innebär. Carl Schlyter (MP) är EU-nämndens ordförande. Schlyter har tidigare varit en av de mer ihärdiga motståndarna mot frihandel. Nu kommer han att prövas på allvar.
Den svenska vänsterns tillnyktring vågar jag dock inte hoppas på. Partiet är nu så pass litet att det inte finns någon intern debatt eller utrymme för avvikande åsikter. V kör på med gamla beprövade kort från förr där USA-hat och utträde ur EU är välbekanta ess i leken.
Widar Andersson