”Gunnar Hökmark är ingen skithög. Det är heller inte Marita Ulvskog”. Med den kommentaren i DN i dag avslutade Carl Bildt den sista valrörelseveckans hetaste och mest uppmärksammade debatt. Sedan Ulvskog i en tvdebatt på aftonbladet.se tidigare i veckan muttrade att Hökmark är en ”jävla skithög” har det pågående valets intressesfär vidgats betydligt.
En valrörelse behöver något sådant där som får rubrikmakare och nätet att vibrera. Marita Ulvskog är en pålitlig leverantör av uttryck som får känslorna att storma och flamma. Ett exempel är när hon för många år sedan beskrev sina unga känslor då S efter 44 år tappade regeringsmakten 1976. ”Det kändes som en statskupp”, sa Ulvskog i en intervju. Inget märkligt uttalande i mina ögon och öron. Att en ung människa som aldrig upplevt något annat än S-regeringar tycker att hela hennes samhällsbild kastas så pass mycket över ända att det kändes som en statskupp är ju inte alls samma sak som att hon ansåg att det var en statskupp. Men strunt samma. Hennes ord fick egna vingar och lever kvar. På motsvarande sätt lär också ”skithög” stanna kvar i medvetandet. Typ: ”När jag tänker på vederbörande är det nästan så att jag får lust att låna ord av Ulvskog”. Eller mer direkt: ”Jag säger som Ulvskog. Han är en skithög.”
Hur själva valet går är svårt att säga. Det händer mycket därute bland väljarna nu det sista dygnet. Hur stark är lusten att vara i det ”vinnande lägret”? (Vilket i det här fallet handlar om att rösta på Miljöpartiet.) Hur många glömmer att gå och rösta? Har opinionsinstituten lyckats fånga in Schymans siffror på ett rimligt sätt; eller har pressens iver att hetsa fram en raket påverkat omdömet hos instituten?
F! ligger dock även i sammanvägda mätningar så pass stabilt högt att jag känner mig rimligt säker på att Schyman får in Soraya Post i EU-parlamentet. Jag säger ungefär som Sakine Madon gör på Expressens ledarsida i dag. En del av mig tycker att det vore kul om F! fick ett mandat. Det skulle bli ett slags parlamentarisk bekräftelse för och av mängder av unga kvinnors iver och engagemang. En annan del av mig inser förstås att F!:s partiprogram – eller vad man nu ska kalla det – är rena Kalle Anka hopkoket av virrigheter, socialism, regleringar och andra konstigheter.
S förefaller att klara sin målsättning på 25 procent och borde klara sina sex mandat. Men det kan bli tufft. Vänstern kan knipa ytterligare ett mandat. Miljöpartiet kan möjligen vinna ett nytt mandat. SD kan vinna två och F! ska ha ett. Piratpartiet får lämna ifrån sig sina mandat. Men det räcker inte för att fördela nya EU-platser till nya och till växande småpartier. Så det är definitivt en framgång S behåller sina sex platser. Konkurrensen om rösterna är mycket hårdare i år än 2009 då Socialdemokraterna fick lite drygt 24 procent. Å andra sidan kommer nog F! och SD att se till att valdeltagandet ökar med någon eller några procentenheter. Folkpartiet tappar av allt att döma ett mandat. Ska bli spännande att se om Jasenko Selimovic på tredje plats ska lyckas kryssa sig förbi Cecilia Wikström som har andraplatsen på valsedeln? Det lär bli svårt för Jasenko. Wikström är profilerad och populär i Folkpartiet. Dessutom antyder en undersökning som Valforskningsmyndigheten på Göteborgs universitet gjort att kvinnor ser ut att gynnas lite extra i personvalet. Möjligen en F! effekt.
KD och C har lyckats mobilisera sina väljare. I alla mätningar behåller respektive parti det mandat de har i EU-parlamentet. Tyngt ser det ur för Moderaterna. Trenden är nedåtgående. Det kan gå så illa att M får lämna ifrån sig ett mandat och krymper därmed till tre platser i EU-parlamentet.
Mellan skål och vägg tror jag nog att en och annan moderat muttrar om ett jävla skithögsval. Möjligen bubblar det också hos någon statskuppsliknande känslor om M får lämna ifrån sitt mandat till rasister, socialistfeminister och till fiskräddare.
Widar Andersson