Mona Sahlin har ett regeringsuppdrag att motverka våldsbejakande extremism. Vilket här och nu betyder att hon är koncentrerad på att försöka bidra till att få stopp på rekryteringen av terrorister i Sverige. Enligt Säkerhetspolisen kan så många som 300 ungdomar ha rest ner till Syrien och Irak för att slåss för den vedervärdiga terrorgruppen islamiska staten.
Sedan lång tid tillbaka har Mona Sahlin ett djupt och stort engagemang i frågor som rör diskriminering och rasism. Nu beskylls hon själv för att vara något av en rasist. Mona Sahlins ”rasism” består enligt kritikerna av ett yttrande i SVT:s Rapport för några dagar sedan: ”Om vi politiker ska kunna kämpa mot antisemitism och islamofobi måste de muslimska samfunden ta sitt ansvar och precis som Ka Joog säga NO och erkänna att rekryteringen är ett problem också i Sverige.”
(Ka Joog är en somalisk organisation som finns i USA och arbetar mot rekrytering av unga till IS. Mona Sahlin besökte organisationen då hon gav det kritiserade uttalandet.)
Elvir Gigovic är ordförande för Sveriges muslimska råd. Enligt vad Gigovic säger till SVT så är Sahlins uttalande ”en ytterst problematisk kollektiv skuldbeläggning av en hel grupp” som visar att Mona Sahlin, anser att de muslimska samfunden är en del av problemet och inte en del av lösningen.
Daniel Poohl på tidningen Expo fyllde i i en krönika i söndags. Enligt Poohl är Sahlins yttrande ett ”utspel som legitimerar en logik som ger islamofobin näring. Enligt samma logik skulle det vara rimligt att önska att kristna var tydligare i sitt avståndstagande mot den homofobi som exporteras till delar av Afrika av amerikanska evangelister, att judar i Sverige tog avstånd från fundamentalistiska bosättare, att Sveriges buddhister reste sig och tog avstånd från förtrycket mot muslimer i Burma eller att kristna tog avstånd från sexuella övergrepp i katolska församlingar. ”
Kritiken från Poohl och Gigovic visar hur inskränkt och nervöst ängslig debatten är. Mona Sahlin lägger vare sig kollektiv skuld på en hel grupp eller än mindre – likt i Poohls snurriga liknelser – skuld på enskilda muslimer. Hennes högst berättigade uppmaning riktar sig till de muslimska samfunden i Sverige. Om takhöjden är så låg att detta högst modesta uttalande från en av Sveriges mest välkända antirasister skulle ge ”näring åt islamofobin” så får det nog vara så att islamofobin får näras. När en annan och mindre känd socialdemokrat som heter Robert Höglund i Norrköping (76) skrev en insändare i Folkbladet 7 januari i år på ungefär samma tema så ledde det till att han kastades ut ur sitt parti där han varit medlem i över 50 år. Höglund uttryckte sig inte särskilt verserat men heller inte rasistiskt på något sätt. Han ställde mest frågor likt denna: ”IS rekryterar även soldater från Sverige. Det är högst oklart om svenska imamer och islamska samfund avråder eller uppmuntrar till detta.”
Det flitiga användandet av begreppet ”islamofobi” tror jag ställer till mycket mer elände för de stora majoriteter av muslimer som lever sina liv som vilken ljum kristen som helst. Att sjukdomsförklara all kritik av islam är både infantilt och provocerande för den som eftersträvar ett öppet och rakt offentligt samtal om saker och ting.
Rekryteringen av terrorister i Sverige är en angelägen samhällsfråga som ska debatteras och granskas stort, vitt och brett. Saken kan inte lämnas till ängsliga och nervösa propagandister i det muslimska rådet eller på Expo, eller i någon annan liten del av samhället med bestämda och smala åsikter om livet och tingen.
Widar Andersson