En brännande politiskt och principiellt mycket viktig fråga är nu på väg att avgöras i sista (?) juridiska instans. Dagens Juridik rapporterar att Högsta förvaltningsdomstolen i dagarna har meddelat prövningstillstånd i en fråga som gäller vilket ansvar en kommun har att ge hjälp till en kvinna med barn som vistas i kommunen och håller sig undan för att undvika avvisning.
Saken har rullat i olika instanser sedan maj 2015 då en person ansökte hos vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun om försörjningsstöd för maj månad 2015 för sig själv och sina tre barn. Vård- och omsorgsnämnden (nämnden) avslog NN: s ansökan. NN överklagade avslaget och Förvaltningsrätten i Umeå gav NN rätt i en dom 8 juli 2015.; kommunen var skyldig att betala försörjningsstöd trots att NN befann sig illegalt i Sverige. Personen har ansökt om asyl i Sverige två gånger och fått avslag båda gångerna. Senaste avslaget var för snart fyra år sedan. Sedan dess lever familjen som ”gömda” i lilla Vännäs. Barnen går i skolan och den vuxna personen läser svenska. Enligt regelverket kan NN ansöka om asyl på nytt tidigast denna vår 2017.
Förvaltningsrättens argument var hårresande politiska: ”NN och barnen inte kan anses vara tillförsäkrade en skälig levnadsnivå om de återvänder till sitt hemland. (--) Denna bedömning kan inte påverkas av den omständigheten att en prövning enligt utlänningslagen har lett till att NN inte har ansetts ha tillräckliga skäl för att stanna i Sverige.”
Läs gärna: Mittfältet har gått och gömt sig.
Jag läste om domen i ett blogginlägg av förläggaren och debattören Merit Wager. Förvaltningsrättens domskäl var så besynnerliga att jag tog kontakt med domstolen i Umeå för att försäkra mig om att det inte var en bluff som snurrade på nätet. Registratorn på domstolen bekräftade att domen var korrekt.
Den 28 juli 2015 kommenterade jag saken på Folkbladets ledarsida: ”Om inte förvaltningsrättens beslut rivs upp av högsta juridiska instans behöver justitie- och migrationsminister Morgan Johansson skyndsamt låta utreda ny lagstiftning.”
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Den 24 november 2015 skulle regeringen med starkt stöd i riksdagen komma att skarpt lägga om invandringspolitiken. En stramare och mer verklighetstillvänd reglering av invandringspolitiken har genomförts. Och Förvaltningsrättens dom överklagades till Kammarrätten.
Den 26 maj 2016 meddelade Kammarrätten att de undanröjer Förvaltningsrättens domar. Det var således rätt av Vännäs kommun att neka personen socialbidrag. Samma dag kommenterade jag saken i ett inlägg här på WidarDirekt:
”Skulle denna (Förvaltningsrättens) dom ha vunnit laga kraft hade innebörden varit den att ”omständigheten” att personer inte har rätt att vara i Sverige inte påverkar rätten för egentligen någon av världens alla miljarder fattiga personer att få socialbidrag i Sverige. (--) Kammarrättens domskäl kan förvisso även de få en lekman att häpna. Men domstolen ägnar sig i vart fall åt juridiska övervägningar och resonemang. Domstolen skriver att rätten till bidrag enligt Socialtjänstlagen är ”subsidiärt i förhållande till andra av samhället tillhandahållna stödformer. Om behovet kan tillgodoses på annat sätt föreligger alltså inte förutsättningar för att erhålla bistånd med stöd av Socialtjänstlagen.”
Högsta förvaltningsdomstolens prövningstillstånd är mycket viktigt. Den papperslösa ”blågröna röran” behöver komma till vägs ände. Sans och balans behöver återföras till det mycket viktiga invandringspolitiska området.
Sverige är ett invandringsland och ska så vara. De senaste tio årens volymer har dock inneburit så pass stora påfrestningar på hela välfärdssamhället att all koncentration måste läggas på kraftigt förbättrad och förvettigad etablering av de som fått uppehållstillstånd i landet. Att ovanpå detta tillåta att med allmänna medel försörja människor som inte har rätt att bo i Sverige är mycket utmanande mot välfärdsstatens åtaganden mot sina finansiärer och medborgare.
Så justitieminister Morgan Johansson bör hålla ångan uppe. Osvuret är bäst. Högsta förvaltningsdomstolen kan komma att tolka lagarna på så sätt att kommuner är skyldiga att stå för såväl försörjning som offentlig välfärd åt människor som inte har rätt att vara i Sverige. Skulle ett sådant läge uppkomma behöver Morgan Johansson ha ett färdigt lagändringsförslag berett och klart.
Widar Andersson