Så kan Miljöpartiet bli en vinnare igen!
Per Gahrton och Maria Wetterstrand är långtifrån några nybörjare i politiken. Att de skriver som de skriver på DN Debatt idag är således inte ett uttryck för naivism av det gamla vanliga slaget. Gahrton och Wetterstrand är båda inriktade på att Miljöpartiet ska sitta kvar i regeringen. Vilket är begripligt. Skulle MP rasa ut ur regeringen nu så framstår de som totala förlorare. Det skulle rentav kunna bli svårt att komma igen ens som riksdagsparti.
Läs gärna: Risken med gröna politiker
Därför lägger de sitt krut på att attackera Socialdemokraterna och Stefan Löfven i stället för att kacka i eget bo. Det är en begriplig strategi ur deras perspektiv. Men ändock ganska svårsmält. Det svåraste att ta till sig är den låtsaspolitik som växer fram ur deras artikel. Deras huvudtes är att S borde bjuda MP på eftergifter eftersom MP bjudit S på eftergifter. Som om invandringsproblemen och elektricitetsproblemen inte fanns på riktigt. Som om behovet av satsningar på försvar och säkerhet bara är på låtsas. Som om behovet av flyg från och till Stockholm kan trollas bort i en kul uppgörelse där S och MP ger varandra eftergifter.
Läs gärna: Fridolins värsta vecka
Saken är ju den att statsminister Löfvens låga profil i väljarviktiga områden som försvar, energi och framförallt invandring är tydliga exempel på anpassning/eftergifter åt Miljöpartiet. Löfven avstår från att vara offensiv i några andra frågor än där MP och S är eniga. Mycket mer går inte att göra.
Regeringspolitik är nämligen på riktigt. Det är verklighetskollisionen som vållar Miljöpartiet problem. Och det är inget att skämmas för. Ett parti som aldrig varit i närheten av makten, som programmatiskt har hyllat amatörism och motarbetat yrkespolitiker och som har väldigt avvikande uppfattningar i flera centrala frågor har av helt naturliga skäl mycket svårt att regera. Nu är en del av inskolningen avklarad. Det vore synd att slänga det på sophögen.
Att på allvar inse regerandets villkor tar sin tid. Socialdemokraterna har övat under lång tid. Ändå kan det gå snett då och då när partifolket får för sig att partiet ska styra verkligheten istället för det omvända. Ta löntagarfondskatastrofen till exempel. Eller det verklighetsfrånvända utredandet om att förbjuda företag i välfärdssektorn. Men i stora drag är det ingen fara med Socialdemokraterna. Det känner jag mig trygg med. Miljöpartiet har en del steg kvar att gå. Som sagt inget att skämmas för. Regera är svårt. Regera är på riktigt. Regera är inte på låtsas. Visst kan politik ibland också vara ”skrivningar” om att ”titta på det och detta” vid ”lämpligt tillfälle”. Men sådant gör inte MP gladare och bättre i längden.
Det bästa sättet – kanske enda sättet – för Miljöpartiet att bli en vinnare igen är att ta sig igenom härdsmältan just nu, bryta ihop, komma igen och om några år stå med stadigt smågröna ben i verkligheterna.
Widar Andersson