I ett antal artiklar har Folkbladet granskat händelserna på ett av Svenska kyrkans konfirmandläger i Söderköping S: t Anna församling som ledde till att en ung man dömdes för sexuellt ofredande förra veckan.
Saken har många bottnar som gör den högaktuell och intressant ur flera perspektiv.
Det mest uppseendeväckande är hur kyrkan lokalt har hanterat situationen då en 14 årig flicka på konfirmationslägret berättade för kyrkans medarbetare att den unge mannen utsatt henne för sexuella trakasserier och ofredanden. Flickans föräldrar underrättades inte om det inträffade. Någon polisanmälan gjordes inte. Att den unge mannen tilläts ligga i flickornas rum under konfirmationslägret är naturligtvis mycket märkligt. Att mannen var muslim på ett kristet konfirmationsläger tillför ytterligare en dimension som naturligtvis har betydelse.
Mer att läsa: Biskopen: Förlåt oss.
Den unge mannen från Afghanistan har tidigare varit asylsökande men befinner sig nu enligt tingsrättens dom ”olovligen i landet”. Efter domen i tingsrätten publicerade den unge mannen en text på sin Facebooksida där han beskrev sig som oskyldig och att motivet bakom dessa anklagelser var att ”smutskasta” honom. Han anklagar alltså den 14-åriga flickan för att ljuga och hitta på därför att hon – och kanske andra – vill smutskasta honom.
Hundratals till synes vuxna kvinnor bedyrade snabbt sin tilltro till honom på Facebooksidan – innan mannen raderade sidan – och föll således även de in i anklagelseakten mot den 14-åriga flickan.
Folkbladets nyhetschef och reporter Malin Perk har gjort ett mycket gott journalistiskt arbete i det här sammanhanget. Hon har ställt raka frågor om relevanta saker och hennes artiklar har rönt stor uppmärksamhet i hela Sverige.
Hon har – vid sidan av mycket uppskattning - också fått ta emot mycket oförskämdheter och dumheter från människor som tycks anse att det är ”rasistiskt” att skriva om sådant här.
I ett inlägg på WidarDirekt pekade jag på att Kyrkan har ”gått vilse bland flickor och asylsökanden.” Samma vilsenhet och rädsla för att tala om samtidens delvis nya konflikter speglas också i de besvär som radikaler i exempelvis Vänsterpartiet har och har haft att förhålla sig till hedersbrott där invandrarmän från muslimska länder förtrycker, misshandlar och ibland till och med mördar unga kvinnor. Feminismen kolliderar med invandringssnällismen på ett olyckligt sätt. Liknande vilsenhet är pådrivande faktorer hos de vuxna människor som av iver att framstå som toleranta och modernt invandringsvänliga hyllar en sexdömd ung man som olovligen befinner sig i landet. Och som gör detta utan att – hoppas jag i vart fall – ens reflektera över att de samtidigt anklagar en 14-årig flicka för att vilja ”smutskasta” den unge mannen genom falska anklagelser.
Vilsenheten finns också i det egna skrået, det bör inte heller förtigas. Jag känner därför stor stolthet över att vara chefredaktör på Folkbladet när vi utan ängslighet och med stor varsamhet rapporterar rakt och utan krusiduller om svåra och känsliga konflikter och händelser som är relevanta samtalsämnen för i stort sett alla medborgare. Jag är också stolt över att vara chef för journalister som Malin Perk som är beredd att utsätta sig själv för obehag och mobbens attacker för att göra ett bra journalistiskt arbete. Slutligen är jag denna dag stolt över att vara medlem i Svenska kyrkan.
Martin Modéus är biskop i Linköpings stift. På tisdagskvällen publicerade biskopen ett uttalande med anledning av händelserna på konfirmandlägret. Biskopen konstaterar att kyrkan ”brustit” på flera punkter.
Jag har stort förtroende för biskopen. Jag upplever honom som en man som har ordning och reda på sina värderingar. Som förstår att Svenska kyrkans öppenhet för flyktingar är en självklar sak medan vaktslåendet om barns och ungdomars trygghet och frid på kyrkans verksamheter är en annan självklar sak. Att tiga och tysta ner händelser i den ena saken av ängslighet för att det ska skada bilden av den andra saken; det tror jag inte ligger för biskopen.
(Nedan Martin Modéus uttalande i sin helhet.)
Widar Andersson
Uttalande av Martin Modéus
I förra veckan föll domen mot en ung man från Afghanistan, som deltagit som assistent vid ett konfirmandläger i Söderköping S:t Anna församling i november 2016 och där sexuellt ofredat en av konfirmanderna.
Domen och omständigheterna kring händelsen gör att kyrkan måste ta en titt i spegeln och fråga sig om vi lever upp till de förväntningar människor med rätta har på oss. Kyrkans konfirmandverksamhet måste självfallet alltid vara en trygg plats, där unga människor ska kunna utvecklas i trygghet och säkerhet. Att ett brott kunnat begås mot en konfirmand är ett hot mot det löfte vi ger alla konfirmander, och deras föräldrar. Det är djupt tragiskt och får inte inträffa.
Det skedda ger alltså anledning till självprövning för kyrkans del. Jag har samtalat med kyrkoherde Ola Linderoth och vi är eniga om att formerna för konfirmandundervisningen måste granskas noga. Konfirmandtiden ska vara ett ”tryggt rum” för de unga – och för deras föräldrar. Självklart innebär detta, till exempel, att på kyrkans läger ska flickor och pojkar, oavsett ålder, sova i olika rum. Något annat är otänkbart.
Domen och omständigheterna kring händelsen gör att kyrkan måste ta en titt i spegeln och fråga sig om vi lever upp till de förväntningar människor med rätta har på oss
Vid misstanke om brott ska polisanmälan ske, detta är sedan länge den självklara policyn i Linköpings stift. Framför allt ska föräldrarna också underrättas omedelbart om deras barn har farit illa. Inget får tystas ner. Konfirmander ska mötas av ett professionellt stöd redan om det föreligger misstankar om ofredande. På flera punkter har det brustit här.
Den nu dömde mannen deltog som assistent på lägret. Det är i och för sig ingen dålig idé att en ung person som är intresserad av kristen tro får vara med på ett konfirmandläger för att lära sig mer. En åldersskillnad kan motivera anpassade uppgifter, till exempel en assistentroll.
(Självklart ska dock en person i den rollen aldrig ha någon form av lägeransvar eller ansvar för undervisningens innehåll, och det hade han heller inte i detta fall).
Som Ola Linderoth tidigare meddelat kommer personalen i församlingen att genomgå särskild utbildning i arbetet mot sexuella trakasserier. Jag kommer också att ta kontakt med övriga kyrkoherdar i stiftet för att se till att detta viktiga arbete ges utökad uppmärksamhet.
Tillsammans med Ola Linderoth ber jag flickan och hennes anhöriga om förlåtelse för vad de fått gå igenom.
Martin Modéus
Biskop i Linköpings stift, Svenska kyrkan