EIU – ett systerföretag till världens ledande liberala tidskrift The Economist - har nyligen presenterat sitt "Demokrati Index" för 2016. EIU (Economist Intelligence Unit) har verkat sedan 1946 och är således själv en del av det efterkrigssystem som nu skälver i sina grundvalar. På något annat sätt – grundvalsskälvande – är det svårt att sammanfatta årets upplaga av Demokrati indexet från EIU.
Detta ska inte missuppfattas som att demokratin som sådan är körd och att det lurar en massa Adolf Hitlar bakom varje hörn. Demokrati i sin fullödiga form är redan nu en rar liten planta i de globala floran. Endast 19 av 191 granskade stater passerar EIU: s nålsöga. Norge toppar listan, Sverige är trea och listan domineras av Västeuropa. De flesta stater är "bristfälliga demokratier"(57) "hybridregimer" (40) och "auktoritära regimer" (51).
Mer att läsa: Envar sin egen lilla Trump.
Bomben på årets lista är att USA har ramlat ner till kategori "bristfälliga demokratier". Vilket inte handlar om att amerikanarna har valt Donald Trump till president. Snarare tvärtom kanske. EIU har gett årets index titeln "Revenge for the deplorables" – revansch för de beklagansvärda – vilket syftar på ett uttalande av Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton från fjolårets valkampanj. Clinton hävdade i ett tal att hälften av Trumps supporters kunde sorteras in i en beklagansvärd grupp av sexister, rasister, homofober, främlingsfientliga, islamofober och allt vad det nu kunde vara. Tyvärr gick det enligt Clinton inta att göra så mycket för att påverka många av de beklagansvärda men "thankfully they are not America.", sa Hillary Clinton den 9 september 2016. Där hade hon ju inte helt rätt. Många av de beklagansvärda använde sin demokratiska rösträtt för att stödja Donald Trump.
Så det är alltså inte valet av Donald Trump som drar ner USA i demokratirankingen. Det är istället – analyserar EIU på ett trovärdigt och underbyggt sätt – det sedan länge och gradvis fallande förtroendet för demokratiska institutioner som orsakar USA: s fall. Förhållanden på marken – framförallt hos de väldiga kadrarna av låg- och medelutbildade vita manliga arbetare och tjänstemän som burit upp mycket av efterkrigssystemen i USA – ger också vinkar om varför saker och ting händer som de gör.
För att ta en brutal siffra ur mängden som redovisas: Dödstalen för medelålders (45-54) vita låg/medelutbildade män har ökat med 134 dödsfall/100. 000 människor mellan 1999 och 2014.
I fredstid kan denna katastrofala uppgång av dödsfall bland vita män endast jämföras med HIV/AIDS epidemin bland homosexuella på sin tid. All denna överdödlighet indikerar socialt tuffa och mycket osäkra förhållanden med ohälsa, droger, vapen, våld, fattigdom och utanförskap.
En annan omtumlande händelse 2016 var Brexit; folkomröstningen som innebar att Storbritannien ska lämna EU. Denna händelse stärkte Storbritanniens ranking i demokratirankingen med några decimaler. (Storbritannien återfinns på plats nummer 16) Förstärkningen beror på den ökade politiska och samhälleliga aktiviteten bland "vanligt folk" som folkomröstningen orsakade.
Det är en samtidigt dyster och hoppfull läsning som samlas i rapporten från EIU. Demokrati är ett styrelseskick som fullt ut endast gäller för knappt fem procent av världens befolkning. Efterkrigstidens stora partier – socialdemokrater, kommunister, konservativa, kristdemokrater och här och där liberaler – har genom utvecklingens gång tappat kontakten med sina valkretsar. Partierna har krupit närmare staten för sin försörjning och med sin politik. Nya partier har övertagit populismen och gett de "beklagansvärda" lite demokratiskt hopp skulle man kunna säga.
Så vad göra? Den som vill vara med och påverka och styra har inget annat val än att ge sig ut i de nya verkligheterna och käka taggtråd. Lära sig vad som händer och pågår och skaffa band och förtroende med samtidens folk och rörelser.
De sämsta man kan göra är att sätta sig på höga hästar och peka finger och skriva folk på näsan hur fin och upplyst man själv är (som till exempel en Stockholmstidning just börjat med.)
Eller att försöka begränsa demokratin när det inte går som man tänkt. Eller att tro att någon av oss i det stora hela är något annat än tämligen beklagansvärda varelser. Som nu som alltid får försöka göra det bästa av situationen. Tillsammans med andra.
Widar Andersson