Mats Edman är chefredaktör på tidningen Dagens Samhälle. Långt tillbaka i tiden hette tidningen ”Kommunaktuellt” och var det dåvarande Svenska kommunförbundets tidning. Efter sammanslagningar av kommun- och landstingsförbunden och efter fräscht nytänk på den journalistiska och publicistiska kanten så kom Dagens Samhälle ut på banan. Under Mats Edmans ledarskap har Dagens Samhälle placerat den offentliga sektorns frågor mitt i byn. Där de naturligtvis hör hemma. En sektor där i runda slängar hälften av den totala ekonomin hanteras är givetvis värd stor uppmärksamhet. Lägg därtill att de verksamheter som sektorn hanterar inte minst utgörs av de tunga och livsnödvändiga välfärdstjänster som efter en valrörelse på 1990-talet har samlingsnamnet vårdskolaomsorg.
En av flera återkommande nyheter och rapporter som Dagens Samhälle levererar är ”Den offentliga marknaden”. I dagarna fick jag rapporten för 2014. Jag ägnar en stund av denna trettondagsafton år att läsa sammanfattningen av rapporten.
Utöver skatterna så pågår ett kommersiellt utbyte mellan privat och offentlig sektor till ett värde av mer än 900 miljarder kronor per år. Obegripligt mycket pengar; en fjärdedel av Sveriges bruttonationalprodukt. Och som Mats Edman skriver i förordet till rapporten så passerar ”merparten av dessa pengar utan en alltför hårdhänt granskning av intressenterna. (--) Ineffektivitet, dåliga upphandlingar och felsatsningar kostar gissningsvis skattebetalarna fem till tio gånger mer än alla välfärdsvinster tillsammans.”
Här silas mygg och sväljs kameler. Minst sagt. För att bara ta ett exempel: De senaste åren har debatten om den offentliga marknaden helt dominerats av välfärdsföretagens vinster och av det lilla fåtal bolag som antingen misslyckats med sitt jobb eller som har misskött sig. Rörelsemarginalerna för välfärdsföretagen ligger enligt Dagens Samhälle på ”rimliga fem procent”; vilket är lägre än i andra sektorer. Fokus på välfärdsföretagens vinster och på de enstaka undantagen från regeln att välfärdsföretagen har hög kvalitet är rent absurd ur ett rimlighetsperspektiv.
Ingen – utom Vänsterpartiets dryga fem procent av väljarkåren – vill förbjuda välfärdsföretag. Ett företag är en konstruktion som bygger på att det tjänas riktiga pengar och att vinster tjänas in. Att svartmåla dessa företag därför att de gör rimliga vinster är rent otillständigt.
Rapporten om den offentliga marknaden är proppad med intressanta uppgifter om hur privat och offentlig sektor hänger ihop – inte minst på det kommunala planet. De stora bygg- och IT-företagen i Sverige har en betydande del av sin omsättning i offentliga affärer. Mats Edman bedömer att dessa två samhällsområden kommer att expandera kraftigt under de kommande åren. Vilket han antagligen har helt rätt i. Välfärden kommer att digitaliseras alltmer och behovet av smarta och användarvänliga IT-lösningar växer snabbt. Sak samma med infrastrukturer av olika slag; nybyggnads- och underhållsbehovet är outsinligt.
Även välfärdsföretagen inom vårdskolaomsorg fortsätter att växa. Trots den absurda politiska debatten så ökar försäljningen till det allmänna; främst drivet av självväljande medborgare. Under den uppmätta perioden (2013 för de flesta företagen, brutet räkenskapsår juli 2013-juli 2014 för flera skolföretag) var försäljningen värd närmare 100 miljarder kronor.
Stat, kommuner och landsting driver ett stort antal företag på egen hand. Av de femtio största kommun/landstingsägda företagen i Sverige återfinns Tekniska Verken i Linköping på en fjärde plats. Efter en omsättning på 5, 2 miljarder kronor landar TV på en vinst på 11 procent. Hyresbostäder i Norrköping är på plats 32. Omsättningen är 1, 2 miljarder och rörelsemarginalen 45 procent. Annars är det staten som har de riktigt stora bolagen som Vattenfall, Telia Sonera, Post Nord, LKAB, Systembolaget, Apoteket AB, SJ och Svenska Spel. För att nu bara nämna några av de 26 statliga företag som har minst en miljard kronor i omsättning.
Widar Andersson