Dagens Nyheter leker idag med tanken att nästa regering skulle sättas ihop av S och MP. På nyhetsplats resonerar socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg, språkröret Åsa Romson (MP) och statsvetaren Jonas Hinnfors om vilka de stora stötestenarna är för en sådan regering. Vapenexport, Förbifart Stockholm, flygskatt, bensinskatt, kärnkraft och arbetskraftsinvandring är vad som nämns.
Det är i grunden tacksamma stötestensfrågor som bör kunna hanteras i vettiga kompromisser (framförallt när det gäller skatter på drivmedel och särskilda transportmedel) Flera av de övriga frågorna kommer säkerligen inte upp till a lägen under nästa mandatperiod. Förbifarten är ju i princip beslutad, vapenexporten prövas i särskild ordning där regeringen håller tassarna borta. Kärnkraften - ja eller nej till ansökningar om att bygga nya reaktorer i de gamlas ställe - hamnar inte på regeringens bord för avgörande fram till 2018.
När det gäller arbetskraftsinvandring kan det finnas utrymme för ett omtag. Som bland annat professor Magnus Henrekson påpekar i en läsvärd artikel i tidskriften Axess (1-2014) så kan upplägget med arbetsinvandring av lågkvalificerad arbetskraft utanför EU möjligen omprövas. Den fria rörligheten för arbete inom Unionen borde vaar fullt tillräcklig för att fylla de behoven.
Däremot kan migrationspolitiken som sådan bli ett större problem. MP har en ytterkantslinje i frågan som kan bli svår för S att ansvara för gentemot sin väljarkår.
Helt grundläggande är dock den ekonomiska politiken. Miljöpartiet är rookies i regeringssammanhang. En regering har att indirekt och direkt hantera nästan hälften av den ekonomiska aktiviteten i samhället. Här vill till att det hålls ihop om de stora linjerna när det gäller fokus på arbetade timmar, exportindustrin, entreprenörsföretag i tjänstesektorn och balanserade socialföräskringar.
Skulle det bli aktuellt med en regering mellan S och MP bör nog Per Bolund - Miljöpartiets ekonomiska talesperson - eller någon annan miljöpartist utses till finansminister. Mindre delområden - som ovan - kan det bråkas och diskuteras i arbetsgrupper mellan partierna. Dylika partiskiljande långbänkar mellan partierna om den ekonomiska politikens inriktning skulle däremot snabbt skjuta regeringen i sank.
Widar Andersson