Onsdag har blivit torsdag när jag efter tre webbartiklar (du hittar dom här här och här ) varvar ned med - ett blogginlägg.
Trycktiderna pressas hela tiden. Det blir tightare och tightare utrymme. Mindre och mindre tid efter matcherna men arbetspassen blir längre och längre.
Weird kombination men det tar vi någon annan gång.
---------------
Det här ska ju handla om en ny urflippad match på Nya Parken. Det börjar att bli en skön vana.
Precis som mötena med Helsingborg och Sundsvall fick vi en ny målfest och vilka baljor.
Det blev ny underhållande och händelserik afton där IFK på nytt visade klassen.
Första halvlek var av samma kaliber som första 45 på Guldfågeln.
Jag kom på mig själv att tänka: "Intressant att se hur IFK kommer tackla situationen" när komfortabla 2-0 blev 2-2.
Funderingen han knappt ens dyka upp innan Linus Wahlqvist placerade in säsongens snyggaste bredsida bakom Kenneth Höie.
Att Emir Kujovic sedan tryckte in sitt 16:e och klev upp i ensam skyttetopp är bara så mycket Peking anno 2015.
------------------
Jag hade inte blivit förvånad om Peter Hunt hade slitit åt sig micken för att basunera ut: "Vi har sålt arenanamnet för 300 miljoner över tre år".
Ögonbrynen hade inte höjts en centimeter om Lasse Lagerbäck dykt upp på pressläktaren för att med hela handen peka åt Arnór Ingvi Traustason och i falsett gapat: "Han ska med till EM".
Jag tror inte ens jag hade hajat till om Pontus Franzén hade hittat en sångröst och stämt upp i Kamratsången i rätt ton.
IFK Norrköping blir bara bättre och bättre för varje match känns det som. Som om de fortfarande i säsongens elfte timme hittar nya dimensioner i sitt spel.
-------------
Med tanke på läget - skadefria, friska, i toppform och med en pondus och ett självförtroende som det strålar om - frågade jag Daniel Sjölund, Linus Wahlqvist och David Mitov Nilsson samma sak. "Att det knappast kan vara dukat bättre inför de fem sista omgångarna?".
De höll med.
-------------
Nio raka för AIK. Utan Goitom och Etuhu i Sundsvall men Gnaget gnager på och åker till Norrporten och stänger igen. Andreas Alms mannar känns ruggigt starka. Matchen hemma mot IFK Göteborg (26 oktober) - jag får gåshud av att bara skriva om den.
------------
Från läktarplats såg det ut som David Boo Wiklander tappade all känsla och hängde både för länge och för bryskt i Sebastian Andersson. Att straffen var helt i sin ordning.
- Solklar, tycker bland annat Linus Wahlqvist men fick inte alls medhåll av Boo Wiklander som menade att Andersson halkade.
Oavsett - IFK-mittbacken måste vara mer diskret där. Ha större känsla för vad som är okej innanför eget straffområde. Hade inte Linus Wahlqvist hittat rätt med sin fina bredsida kunde det mycket väl ha slutat med ett poängtapp för IFK. Kanske rent av förlust.