Den livliga och intressanta partiledardebatten i Agenda tog avstamp i den säkerhetspolitiska oron i Europa sedan Ryssland börjat visa aggressiva takter igen. Stefan Löfven (S) fick en bra start. Sverige ska ha ett starkt och avskräckande försvar. För att klara det krävs blocköverskridande överenskommelser, hur det än blir, sa Löfven. I det har han en viktig poäng. Alliansregeringen har ingen egen majoritet. Och Löfven kan inte få till en eventuell regeringsöverenskommelse med MP och V. Vilket illustrerades väl i Agendas partiledardebatt. Miljöpartiets Gustav Fridolin talade hellre om kärnkraft än om försvar. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt talade om nej till Nato och nej till vapenexport. Lösningen i i vart fall för stunden - är Försvarsberedningen som ska komma med sitt betänkande 15 maj.
Jan Björklund FP är stark i försvarsfrågan. Folkpartiet är sedan länge för ett svenskt Natomedlemskap och ett starkt svenskt försvar. Han gjorde bra ifrån sig i avsnittet om försvaret. Personligen har jag svårt för beröringsskräcken visavi Nato. En uppgradering av svenskt försvar som betalas med till exempel ett tillbakadraget jobbskatteavdrag och därpå ett medlemskap i Nato skulle skapa stabilitet i svenskt försvar och vara ett positivt bidrag till Europas säkerhetsordning. Jan Björklund sa inte exakt dessa ord. Men han var närmast av alla de åtta partiledarna.
Fredrik Reinfeldt kom in i debatten på allvar när partiledarna diskuterade den fria rörligheten för människor på Europas inre marknad. Reinfeldt protesterade mot hur ämnet behandlades i debatten. Frågan illustrerades med romska tiggare och med exempel på hur enskilda arbetskraftsinvandrare behandlas. Som Reinfeldt poängterade så är människors möjlighet att röra sig mellan ländernas arbetsmarknader och studieorter en väsentlig tillgång för våra samhällen.
Det är regelverket för arbetskraftsinvandring som ligger i stöpsleven. Stefan Löfven har en lite besvärlig sits. Han argumenterar väl för ordning och reda på arbetsmarknaden. I förlängningen finns självklart en risk för protektionism om man inte ser upp. Löfven eftersträvar inget sådant. Men han öppnar sig för angrepp från Alliansen. Reformen om arbetskraftsinvandring är förhandlad och vårdas av Alliansen och Miljöpartiet tillsammans. Vilket gör utrymmet för stora förändringar vid ett eventuellt regeringsskifte tämligen små. Vilket är bra.
Arbetslösheten är högre än vanligt i Sverige. Detta diskuterades ivrigt i partiledarkretsen. Det var många bra inslag och inlägg i debatten. Stefan Löfven fick göra en global utblick som visade att han har koll på hur världen fungerar och Sveriges roll i alltihop. Jan Björklund klev fram även på detta område. ”Vi har ett systemfel”, sa Björklund och talade för en massiv omläggning av arbetsmarknads/utbildningspolitiken för ungdomar. Björklund vill att Sverige ställer om till ett lärlingssystem av ungefär samma modell som flera andra EU-länder har.
Det hettade till när a-kassan kom upp till diskussion. Jonas Sjöstedt (V) gjorde ett starkt personligt inlägg om a-kassans otillräcklighet. Fredrik Reinfeldt snappade upp bollen och tackade Sjöstedt för hans tydlighet om att de rödgröna vill höja skatten på arbete för att få råd med bidrag till de som inte arbetar. Reinfeldt passade även på att kritisera S för att mörka om hur mycket de vill höja taket i a-kassan. Göran Hägglund passade på att antyda att han och Kristdemokraterna gärna ser att taket i a-kassan höjs. Något som Reinfeldt är mycket kallsinnig till.
Jimmie Åkesson (SD) höll sin profil. Han attackerade S för att vara hycklare och underkände stora delar av alliansens politik. Av detta följer att han liksom fastnar på sin egen kant. Hans kantposition beror nog främst på hans uppfattningar om till exempel tiggeri (ska förbjudas) och synen på invandring (import av arbetslöshet). Och på hans under debatten upprepade mantra att flera av hans mycket generösa vallöften ska finansieras med neddragningar av den ”ansvarslösa invandringspolitiken”.
De fallande kunskapsresultaten i skolan var självklart uppe till debatt i Agendas partiledardebatt. Jan Björklund som utbildningsminister har en utsatt position. Även om jag är övertygad om att huvuddelen av hans reformer är riktiga – vilket även S lutar åt – så har han det inte lätt när resultaten faller. I debatten var han dock fräck och framåt som vanligt. ”Antingen 2015 eller 2018” kommer Pisaresultaten att vända uppåt igen”, sa Björklund.
Under den livliga debattens yta finns en stor samstämmighet mellan de flesta partierna i grundläggande frågorna. Miljöpartiet har någon konstig idé om en särskild skolskatt, Vänsterpartiet vill förbjuda friskolor. (bland annat). Fredrik Reinfeldt fick in en bra poäng. ”Jonas Sjöstedt för krig mot kapitalismen. Jag bryr mig om hur barnen har det i skolan”, sa Reinfeldt.
Programledarna försökte få Stefan Löfven att förhålla sig till Sjöstedts krav på förbud mot företag. Jag tycker att Löfven var så tydlig som det går att vara. ”Vinstjakten” ska bort, sa Löfven. Men privata företag som gör ett bra jobb ska vara kvar, sa Löfven. Jonas Sjöstedt inflikade elegant att ”Löfven inser i alla fall problemen till skillnad från Alliansen”, sa Sjöstedt. Snyggt av Sjöstedt. Sådana små glimtar visar hans politiska ådra.
Annie Lööf borde ha haft större förutsättningar att ta plats i debatten. Men det ville sig inte riktigt. Hon gjorde flera profilerade inlägg. Men inga övriga talare hängde på. Hon hängde liksom i ett eget snöre i debatten.
Ett genomgående tema från oppositionen var att problemen – skola, sjukvård, med mera – beror på genomförda skattesänkningar. Vilket väl är ett rimligt tema om man är beredd att gå till val på betydande skattehöjningar. Där kvalar Vänsterpartiet och till dels Miljöpartiet in.
Debatten var riktigt bra. Den visade framförallt att den nya regering som kommer att bildas efter valet i höst behöver ha ett fritt förhållningssätt till de block som var uppställda i Agendas studio.
Widar Andersson