Programmet ”Kluvet land” har precis startat i radions P1. Med dramatisk röst förkunnas i en reklampuff för programmets första del att i det kluvna Sverige så är det så nuförtiden att ”Kunskap och pengar kan köpa dig en bättre ålderdom”. I sanning ett häpnadsväckande konstaterande för ett rikt och begåvat medieföretag som SR. När har kunskap och pengar inte bidragit till en bättre ålderdom? Och har vi någonsin levt i en tid där pengar och kunskap har varit så jämnt fördelade som nu? Där de offentliga pengarna är tillgängliga för varje människa med behov och där varje människa med behov men utan en enda privat krona på fickan kan använda sin kunskap för att till exempel välja det slags hemtjänst som passar en bäst?
Det måste vara tidsandan som ställer till det för redaktörerna och producenterna bakom Kluvet land; så tänker jag. Det kan helt enkelt inte vara på något annat sätt. Varför skulle annars begåvade och utbildade människor på Sveriges största mediekoncern lansera ett samhällskritiskt program där ökade kunskaper hos de äldre beskrivs som ett jämlikhetsproblem? Eller där möjligheten att kunna välja vem och vilka som ska komma hem till dig för att utföra hemtjänstarbete beskrivs som en försämring?
Tidsandan ska man försöka se upp med. Det kan bli ett omedvetet anpassande och härmande som i längden är skadligt för den egna tankeverksamheten. Som jag ser det handlar det inte om att journalister skulle vara vänster- eller högervridna i sina yrkesroller. Den diskursen är mest en utlöpare av partigängarintressen som ständigt känner sig förfördelade av den senaste nyhetssändningen. Problemet är snarare tidsandevinkeln.
Tidsandor kommer och går. För så nyss som kanske ett kvartssekel sedan var vi delar av en annan tidsandas vinklar. Då skulle förmodligen vinkeln på P1-programmet ha varit kritik av ett stelt system som förvägrade gamla Elsa att välja vad för slags hemtjänst hon ville ha. Då var udden i vinkeln riktad mot offentlig byråkrati och mot objektifiering och klientifiering av brukare av välfärdstjänster i allmänhet.
Nu är det snarare kritik och misstänkliggörande av välfärdsföretag och motstånd mot kundifiering av välfärdens brukare som är mest i ropet. Och som styr medievinklarna. Vilket i sin tur påverkar människors bilder av verkligheterna.
Det är svårt att veta hur tidsandor uppkommer. Givet det globala informationsbruset är det sannolikt fråga om megatrender som rullar runt och som förstärks eller försvagas i olika lokala delar av globen. Det är inte så mycket att göra åt. Som fattig och syndig människa är det nog bara att acceptera att det är uppförsbacke ibland och lite utförslöpa emellanåt.
De politiska partierna har även de att anpassa sig till tidsandan. Socialdemokraterna anpassade sig under senare delen av 1980-talet till samtidsvinkeln genom en mer negativ attityd till statlig byråkrati och ett mer positivt förhållningssätt till privata utförare i vård/skola/omsorg. Moderaterna anpassade sig genom att ta flera steg åt det mer marknadsliberala hållet. Nu anpassar sig S genom tuffare retorik mot välfärdsföretag och hyllningar av statlig kontroll. M anpassar sig genom en tuff retorik mot ”giriga banker” och genom ett markerat ointresse för privatiseringar.
Stora och publika medier är inte annorlunda än de stora partierna. Det är anpassning till vinkeln som gäller. Det är som det är med den saken. Vi borde emellertid ha en mer omfattande och öppen diskussion om detta. Så att vi vet vad vi håller på med, förstår vad som pågår och försöker förhålla oss på ett vettigt sätt till vår samtids tidsanda.
Så att till exempel inte redaktionen för Kluvet land på P1 går runt och tror att de kommit på sin vinkel alldeles själv. Eller tror att de valt medverkande och experter helt fritt och opåverkat.
Widar Andersson