Uppdrag Granskning i SVT sände under onsdagkvällen ett mycket intressant reportage om unga människor i Sverige som åker till terrorgruppen IS för att som jihadister slåss i Syrien och Irak. Göteborg tycks vara en särskild god rekryteringort. Uppgifterna varierar. Men enligt Säkerhetspolisen har uppemot 300 personer – varav de flesta från Göteborg – gett sig av för att kriga med terrorgruppen.
En obehaglig del av programmet är vinkeln att försöka sätta dit enskilda tjänstemän i Göteborgs kommun. UG:s reportrar kräver liksom att dessa tjänstemän ska göra utrikespolitiska uttalanden för sin arbetsgivares räkning. När en av tjänstemännen i en intervju gör ett högst rimligt försök att sätta in jihadresenärerna i ett begripligt sammanhang så avhånas han närmast som en idiot.
UG försöker piska upp en upprördhet mot att ett mycket begränsat antal – relativt den muslimska befolkningen i Sverige– ungdomar tar det drastiska steget att slåss för IS. En terrorforskare som intervjuas beklagar djupt att det svenska samhället inte arbetar lika samlat och förebyggande mot jihadism som mot nazism. Forskaren har möjligen en poäng i den meningen att den blyga politiska korrektheten gör det mer känsligt att uttrycka kritik mot islamism än mot nazism.
Men tänker vi nyktert så är det ju faktiskt så att såväl nazism som jihadism knappast är några politiska problem att tala om i Sverige. De utgör polisiära problem i samhällsmarginalen. Om regeringen – likt polisminister Anders Ygeman antyder i programmet – kan tänka sig att ta fram lagar som kriminaliserar rekrytering till och deltagande i grupper som klassats som terrorgrupper av EU/FN så är detta marginella problem än mer marginellt.
Sedan finns det naturligtvis underliggande problem som till dels kommer upp i Uppdrag Granskning. Delar av det organiserade muslimska föreningslivet inte är så mycket att ropa hurra för av integrationspolitiska skäl. Överlag finns det nog skäl att anbefalla större klentrogenhet gentemot sådana här företrädarorganisationer i invandrarvärlden.
Den överväldigande delen av alla svenskar – vare sig vi har muslimsk bakgrund eller inte – har inget till övers för sådana här medeltida stolleprov som IS och terror. Så gör inte marginella företeelser till huvudproblem. Nazister och jihadister är polisiära problem. Anders Ygeman bör se till att polisen får de lagar som behövs för att ingripa mer effektivt.
Widar Andersson