Lite rörande på något sätt. Vänsterpartiet har i åratal drivit kampanj för en politik som i praktiken innebär att företag i välfärdssektorn kommer att förbjudas. Idag 1 september är Sjöstedt dock mycket glad i medieljuset: Han har fått regeringen att gå med på meddelarfrihet för anställda i välfärdsföretag. En stor framgång givetvis. Anställda på tusentals skolor, vårdcentraler, sjukhus och vård- och omsorgsboenden får rätten att twittra om sitt företags nedläggning utan att riskera repressalier. Stort.
Mer att läsa: Ett spöke i politiken
Den här vinstdebatten är sannerligen ett kontinium av sällan skådat slag. Jag undrar om vi under min livstid kommer att få uppleva en dag liknande den då energi- och samordningsminister Ibrahim Baylan samlade Miljöpartiet och Moderaterna (med flera) till en uppgörelse som slöt 40 års hård skyttegravskrigsdebatt om kärnkraften? Tiden, marknaden, medierna och politiken måste liksom bli mogen innan något sådant sker.
I själva sakfrågan finns inget nytt. Möjligheten att välja mellan olika leverantörer av välfärdstjänster är mycket etablerad och uppskattad i Sverige. I en ny undersökning från Ipsos visas att medborgarna – när de ställer önskan om vinstförbud mot önskan om bevarad valfrihet/privata leverantörer mot varandra – i mycket stor omfattning väljer valfrihet/privata leverantörer. Detta faktum är välkänt sedan länge. Den vänsterstyrda mediedebatten om vinster och förbud och eländes eländiga profitörer och kapitalister rullar på i sitt eget ozonlager medan utbyggnaden av privata välfärdstjänster rullar på ute i verkligheterna.
Vad Socialdemokraterna hoppas få ut av att vänstergira – "barn på börsen" – är svårt att förstå. Mitt parti torskade ju redan på 1980-talet mot Pysslingens förskolor. Att upprepa detta gång på gång antyder något självdestruktivt drag i S-generna? Eller är det så enkelt att S efter många år i opposition har försvagats så pass mycket att vänsterungdomar har fått framskjutna platser som rådgivare? Hanteringen av SD – fascism, nazism och annat trams – antyder att det är så. Hur som helst kommer detta aldrig att bli en hemmaplansfråga för S. Både Ja eller Nej till vinster och företag i välfärden skaver i skon. Det mest rationella borde ju då vara att försöka få slut på det här debattspåret i svensk inrikespolitik.
Sakligt sett är välfärdsföretagen väldigt stora tillgångar för det allmänna. Det går troligen inte att överskatta det antal hundra miljoner kronor som företagen investerat ute i kommuner och landsting. Tänk alla byggnader som byggts, tänk alla medarbetare som anställts utan att kommunerna behövt lyfta ett finger! Dessutom ligger väldigt många av de privata företagen mycket högt i kvalitetsmätningar av olika slag.
Att socialdemokratin lierar sig med ett parti som högst av allt i världen vill förbjuda all denna framgång; det är kort sagt mycket svårt att förstå. Skönt att inte förstå allt här i världen.
Widar Andersson