Moderaterna börjar röra på sig i de känsliga och svåra migrant/tiggerifrågorna. På DN Debatt 30 april skriver partisekreteraren Tomas Tobé och ordföranden i justitieutskottet Beatrice Ask om kommande förslag om förbud mot ”organisering av tiggeri”. Än mer spets finns det i de delar av artikeln som handlar om hur kommunerna på ett bättre sätt än i dag ska kunna ansvara för ordning och säkerhet i sin geografi.
Tobé och Ask föreslår ett slags kommunala poliser som ska ha makt och befogenhet att se till att den kommunala ordningsstadgan efterlevs. I dag är det endast statens polis som har det mandatet. Och polisen prioriterar sällan ordningsproblem med tiggare. Regelverket i samband med till exempel avhysningar av illegala bosättningar är krångligt och besvärligt och kan till och med bli dyrt för privata markägare. Detta vill Tobé och Ask försöka ändra på.
Flera av förslagen är säkerligen bra i sak. Än viktigare är att tiggeridebatten också bör uppfattas som en ställföreträdande debatt om den betydligt större och mer samhällspåverkande invandringspolitiken i stort. De fattiga tiggarna från fattiga EU-länder är kanske 5 000. Asylsökarna varav väldigt många är lika fattiga och lågutbildade som tiggarna är kanske 80 000 innan året är slut.
Tiggarna har ytterst få rättigheter här i Sverige. De kommer med några få undantag inte i närheten av välfärdsstatens förmåner. För Asylsökande gäller helt andra regelverk för boende, mat och sjukvård. För de som får permanent uppehållstillstånd förväntas Sverige på något sätt ordna fram bostäder, arbete, skolor, sjukvård, föräldrapenning, socialbidrag och allt vad det kan vara.
Det här är svåra och komplicerade frågor som en bör närma sig med ödmjukhet och empati. På sista raden är det emellertid så att partier som vill styra landet inte kan undvika att närma sig frågorna på ett seriöst sätt.
Tomas Tobé och Beatrice Ask är på näst högsta pinnhålet i den moderata hackordningen. Deras artikel i tiggerifrågan är därför väl sanktionerad och förberedd med partiledaren. Artikeln bör därför ses som ett av de tydligaste tecknen på att Moderaterna nu lämnar den gamla regimen och lösgör sig från Miljöpartiets koppel.
Sådant är lättare att göra i opposition. Visst är det så. Men hur som helst riktas nu blickar mot Socialdemokraterna i regeringen. Låt mig säga så här. Jag vet att flera statsråd och andra ledande socialdemokrater inser att dagens låt-gå-politik är ohållbar. Regeringen behöver en invandringspolitik som inte bara låter saker och ting bli som de blir och kosta vad det kostar. Priset kan bli mycket högt.
(Här finns en artikel från Folkbladets ledarsida som resonerar vidare i dessa frågor)
Nu ber jag en liten Valborgsbön om att Socialdemokraterna inte hugger M mot halsen för deras förslag. Bättre att inse allvaret och börja bygga en egen politik.
Widar Andersson