Dagens Nyheters reporter Ulrika By var i Ludvika på första maj. Hon var inte ensam. Alla större redaktioner hade medarbetare på plats för att titta på när knappt hundra unga män lekte nazister. I Ulrika Bys reportage säger Sara Zeki som är Ludvikabo sedan barnsben: ”De är inte många, nazisterna, men de tar ändå allt större plats.”
Så sant som det är sagt. De tar större plats eftersom så många har intressen av att ge dem större plats.
Åsa Meuller, pensionär i Ludvika säger så här till Ulrika By: ”Egentligen handlar det bara om några förvirrade män som bor ute i byarna omkring tätorten. Ska jag vara ärlig tror jag få bryr sig om dem – utom en sådan här dag, förstås.”
Ludvika är denna dag proppfullt av poliser, vänsteraktivister, präster, partiledare, (Annie Lööf) föreläsare, Greta Thunberg och mängder av nyfikna som vill se vad som händer.
Jag klagar inte på media och jag klagar inte på de nyfikna. Media är och ska vara nyhetsspetsade. Undantaget är det som gör en nyhet. Att nazister demonstrerar i Sverige på första maj är dessbättre ett undantag. De nyfikna triggas dit av media.
Det jag klagar på är politiker och politiska kommentatorer som av olika skäl blåser upp denna politiskt totalt oviktiga händelse till något stort och viktigt. Som om ett knappt hundratal förvirrade och polisiärt kända män skulle vara ett hot mot demokratin och statsskicket.
Seraj Ahmed kom till Ludvika från Libyen 2013. Han säger till Ulrika By att: ”Jag tycker Sverige är fantastiskt med sin yttrandefrihet. Det rör mig inte i ryggen vad de säger så länge de inte använder våld.”
Så är det. Nazister är ett polisiärt problem. Polisen har bra koll på den lilla skaran. De ska övervakas, bevakas och människor som känner sig hotade/rädda ska ges skydd och stöd.
Förhoppningsvis taggar media ner vad det lider. De här demonstrationerna kommer att fortsätta; slutar snart att vara nyheter och undantag. Då får de nyfikna hitta andra grejer att kolla på.
Nazister ska inte ta någon större plats i Sverige. För de finns knappt.
Widar Andersson