Aida Hadzialic (S) är gymnasie- och kunskapslyftsminister i utbildningsdepartementet. På januaris sista dag medverkade hon i Ekots Lördagsintervju. Det var intressant att lyssna på henne. Hadzialic ger ett vasst och vaket intryck. Och det klart att hon antagligen har extraordinära kvaliteter. Som hon själv sa i intervjun så är hon ”flyktingbarn” från Bosnien som nu vid 28 års ålder är statsråd och som innan det har hunnit med att utbilda sig till jurist och att vara kommunalråd i Halmstad i fyra år.
Aida Hadzialic var nervös. Det märktes framförallt i inledningen av Lördagsintervjun. Och tacka tusan för det. Helt plötsligt har livet fört en till en position där en ska grillas av Monica Saarinen under en halvtimma om konfliktiga frågor som skolan. Hennes nervositet var pedagogisk kan man säga. I vart fall ur mitt perspektiv. Intervjun inleddes med frågorna om varför svensk skola presterar så dåligt. Kort sagt: Pisamätningarna.
I denna del innan Aida Hadzialic var uppvärmd och mer började tänka och tala själv (om ni förstår vad jag menar. Lyssna gärna på hela intervjun på sr.se så framkommer det tydligt hur helt olika flöden och rytmer dominerar inledningen respektive resten av intervjun) så håller hon sig till de bestämda socialdemokratiska talepunkterna. Hon talade också markerat långsamt. Vilket blottlade hur tomma och osammanhängande S officiella talepunkter är när det kommer till skolkvalitet och valfrihet.
Monica Saarinen pressade på och ville veta Varför skolan har blivit så pass mycket sämre relativt omvärlden? Dit kom dock aldrig Aida Hadzialic. Valfriheten var det stora problemet sade hon. Men regeringen vill ha kvar valfriheten sade hon. Det är utformningen av valfriheten som ska ändras. Hur den ska ändras fick vi ingen hint om mer än att skolor som ägnar sig åt ”vinstjakt” är ett stort problem. Monica Saarinen frågade då om det var friskolorna fel alltihop? Nej det var det inte. Det finns seriösa friskolor med hög kvalitet sade statsrådet. Det är här det blir snurrigt i talepunkterna. Friskolor kan måhända skällas för mycket. Att dessa skolor – runt 10 procent av alla skolor - skulle vara förklaringen till de sjunkande kunskaperna är ett absurt påstående som ingen seriös vetenskapare ens skulle försöka föra i bevis.
Det hoppingivande med intervjun var att Aida Hadzialic blev allt bättre när hon väl blev varm i kläderna och tänkte och talade med sig själv som redskap i stället för några dammiga talepunkter. Om hon tar för sig under de kommande åren så kan det visa sig att Aida Hadzialic kommer att uträtta stora och viktiga saker.
Widar Andersson