Statsminister Stefan Löfven behöver hjälp. Handlingsförlamningen i invandringspolitiken är plågsam att beskåda. Sverige kan dra på sig allvarliga och långvariga problem om inte Stefan Löfven får stöd för att dra i nödbromsen.
Regeringen gör ingenting för att bistå vare sig Migrationsverket eller landets alla kommuner som nu uppenbart befinner sig i brygga. I Dagens Nyheter idag intervjuas Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Danielsson berättar att det nu två dagar i rad kommit över 1500 asylsökande per dag till Sverige. Prognosen för 2015 kan enligt Anders Danielsson landa så högt som 180 000 asylsökanden; en fördubbling jämfört med för bara några månader sedan. ”Det finns en bortre gräns för allting, det förstår jag också, men planeringen bygger hela tiden på att fixa nytt, fixa nytt, fixa nytt, ”säger Anders Danielsson till DN.
Regeringens handlingsförlamning leder till allt tuffare verkligheter ute i kommunerna. SVT Värmland rapporterade nyligen att ”Sammanlagt kommer drygt 1 100 asylsökande flyktingar vara placerade i Filipstad.”
”På kort sikt klarar vi inte skolgång och barnomsorg för de här barnen, säger kommunalrådet i Filipstad Per Gruvberger (S) som slår larm om att situationen är ohållbar.
Det går inte att få fram lärare och lokaler hur som helst. Jag vet inte hur vi ska lösa det.
Han säger att med den akutsituation som råder, med sänkta krav på flyktingboenden, måste det också vara sänkta krav på annan samhällsservice.”
Migrationsminister Morgan Johansson reagerar genom att meddela kommunalrådet att det är bara att ”bygga ut servicen”. Enligt Johansson ska ”Den kommunala servicen måste vara likvärdig för alla som bor i kommunen och det gäller oavsett om man pratar om skolgång eller någonting annat.”
Filipstad med sina 6000 innevånare är inget undantag ute i Kommunsverige. Runt om ute i landet innebär regeringens handlingsförlamning att välfärdsverksamheternas kvalitet kommer att försämras. Morgan Johansson kan inte kommendera fram skolor, lärare, boenden eller jobb hur mycket han än försöker.
Regeringen behöver också stanna upp och på allvar tänka igenom de ekonomiska konsekvenserna. Som det svenska mottagningssystemet idag är uppbyggt så är det inte längre en gökunge i statsbudgeten; det antar alltmer formen av en gökfarm.
Det akuta omhändertagandet av människor på flykt kan lösas på många olika sätt. Regeringen kan till exempel med stöd i Utlänningslagen utfärda ”bestämmelser om tillfälligt skydd enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer.”
En sådan åtgärd skulle göra tydligt att det tillfälliga skyddet är en statlig verksamhet för sig som inte ska integreras i de kommunala vanliga verksamheterna.
Det bästa alternativet för regeringen är dock enligt mitt förmenande att använda sig av den paragraf i Utlänningslagen där regeringen kan stoppa mottagandet under en period: ”Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.”
Läget är allvarligt. Den organisation som Sverige har valt för att ta emot asylsökande människor på är begränsande. I vart fall om någon form av anständig kvalitet och rättssäkerhet ska upprätthållas. Lägg därtill Migrationsverkets egna uppgifter om att så många som 17 000 personer – bara i år - som fått avslag på sina asylansökningar väljer att stanna kvar illegalt. För att nu inte tala om de stora grupper av människor som kommer in i Sverige och som uppger att de inte tänker söka asyl i landet. Eftersom den inre gränskontrollen tycks fungera ytterst sporadiskt så befinner sig hela detta viktiga samhällsområde i en allt annan än redig ordning.
Någon eller några behöver hjälpa Stefan Löfven att ta sig ur handlingsförlamningen.
Widar Andersson