Det var ett tag sedan nu vi sågs. Minns jag rätt så var det en kväll i Almedalen förra sommaren. Mona Sahlin och jag var två av kanske ett femtontal inbjudna gäster på en informell middag där samtidens frågor diskuterades öppet och sökande. Kvällen avslutades med att vi önskade varandra ”lagom lycka till” i våra sysslor. Vi hade lite olika uppfattningar om det ena och det andra. Därav detta ”lagom.”
Nu avgår Mona Sahlin. Igen. Även denna gång efter en granskning av Expressen. Det vilar liksom en förbannelse över denna politiska varelse Sahlin. Jag har ingen aning om varför det blir som det blir. Varför slarvar hon med skatter och intyg och kontokort och parkeringsböter och allt vad det varit under årens lopp? När hon vet att mediernas skandaljägare alltid har öppna granskningar om henne? Lite för många risktagargener kanske?
Läs gärna: Ett politiskt mysterium.
Hur som helst. Jag gillar Mona Sahlin. Hon må vara en ordningochredaamatör. Men hon är ett smått unikt politiskt proffs. När Ingvar Carlsson avgick hoppades jag stort på henne som partiledare. Då kom kontokortsaffärer i vägen. Ovanligt nog fick hon chansen en gång till tio år senare när Göran Persson avgick. Hon tog över i opposition; en svår roll för Socialdemokraterna.
Sahlin hade bra persontycke med framförallt Maria Wetterstrand; dåvarande språkrör i Miljöpartiet. Skickligt och metodiskt tog Maria Wetterstrand och Mona Sahlin partierna närmare varandra. Under någon vecka eller så flög deras nya skapelse: S och MP utmanade Alliansen. Sedan kom Mona Sahlins stora misstag. Hon böjde sig för vänsteraktivisterna och tog med Vänsterpartiet i utmanarkoalitionen. Då var det kört.
Läs gärna: Snart är alla sjuka rasister.
Regeringen Reinfeldt utsåg senare Mona Sahlin till samordnare för samhällets motstånd mot våldsbejakande extremism. Det är det uppdraget hon nu hoppat av från med omedelbar verkan. Expressens granskning av Sahlin som arbetsgivare, intygsskrivare och skattebetalare tog skruv snabbt.
Sahlins uppdrag som samordnare skulle upphört sista juni i år. Kanske hade det förlängts. Kanske inte. Nu är alla sådana spekulationer akademiska.
Personligen tycker jag att regeringen borde ta chansen att förnya uppdraget om någon ny samordnare ska utses. Fokus bör mer ligga på det polisiära.
De nya lagar om terrorresor som regeringen tagit initiativ till förändrar spelplanen. Fler och fler vittnesmål talar dessutom för att fokus på religiös radikalisering och moskéer är för ensidigt. Terroristers bakgrunder är oftare traditionellt kriminell än religiös.
Dessutom har ”nazister och fascister” fått en alldeles för stor politisk betydelse genom Mona Sahlins arbete. Dessa perifera och i allt väsentligt polisiära problem ägnas oproportionerligt stort intresse. I dessa frågor har Sahlin – som jag ser det – i vart fall tidigare inspirerats alltför mycket av kretsarna runt Expo; en aktör som lever i symbios med högerextremism.
Mona Sahlin landar säkert på fötterna även denna gång. Det hoppas jag i vart fall helt olagom och av hela mitt hjärta.
Widar Andersson