Den förre moderatledaren Ulf Adelsohn har gjort det igen. På facebook läser jag att Adelsohn har lackat ur på Svenska Dagbladet igen. Dagen efter valet åker Svenskan ut och det ska bli så skönt, skriver Adelsohn i en statusuppdatering.
Det som retat upp Adelsohn denna gång är en förstasida för några dagar sedan. ”Han väntade sju dagar” skrev Svenskan med anledning av att Fredrik Reinfeldt var sen ur startblocken med att åka till Ramnäs i Västmanland. För några år sedan gjorde Adelsohn något liknande när SvD enligt honom klagade alltför mycket på alliansregeringen. Fast prenumerationen blev kanske kvar trots allt? Annars skulle den ju inte finnas kvar för avslutning den 15 september i år.
Om jag minns rätt så fick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth några frågor om sin mans utbrott mot SvD förra gången det begav sig. Vad jag kommer ihåg tog hon ner det ganska skämtsamt; typ Ulf har ett hett humör.
Ulf Adelsohns inlägg på facebook har genererat en hel del kommentarer. De flesta av kommentarerna applåderar Adelsohns beslut och knyter an till egna upplevelser av ”vänstervridningen” och miljöpartifieringen av svenskt media. Det tycks vara BBC, CNN och lokaltidningar som Ystads- och Gotlands Allehanda som gäller. Hufvudstadsbladet rekommenderas även för den som vill ha ”riktiga nyheter” i pappersformat.
I Gunnar Axén har Ulf Adelsohn en värdig arvtagare i grenen ”nu får det vara slut med vänstermedia”. Den avgående M-riksdagsmannen från Norrköping vållade stort rabalder för några veckor sedan när ha meddelade att han skulle köra ut sin tv till återvinningsstationen efter att i radio ha lyssnat på ett vänstervridet program. Axén har återkommit i nyhetsflödet i dag igen sedan det visat sig att han på twitter skällt på vänstervridningen i ett debattprogram som SVT sänder i söndags kväll. Aftonbladet och andra medier hängde på och frågade hur det kom sig att han tittade på tv fast han inte har någon tv och inte betalar licens?
Men det är en annan historia.
Temat nu är arga moderater som klagar på vänstervridningen i medierna. Jag tror att Axén och Adelsohn far iväg lite hastigt. Maktutredaren, professorn, författaren och den tidigare SNS-profilen Olof Petersson skriver en del tänkvärda saker om detta i sin bok ”Opinionsbildning”. Petersson argumenterar för – jag har inte boken tillgänglig utan skriver ur minnet med alla risker det innebär. Det kan rentav vara i en annan bok jag läst detta. Eller är det i själva verket Jesper Strömbäck jag far efter? – att det inte finns grund för medierna vänster- eller högervridning. Det medierna däremot ägnar sig åt i allt högre grad är ”medialisering”, skriver Petersson. Media berättar om saker och ting på ett medieanpassat vis. Dramaturgin kräver en nyhetsvinkel med konflikt. Då spetsas saker och ting till. Nyhetsvinklarna tenderar att bli ungefär likadana i alla stora mainstreammedia under perioder. Detta kan uppfattas som ”höger” – till exempel jakten på Juholt, och mängden positiva artiklar om Alliansen före maktskiftet 2006 – eller ”vänster” – våldsamma överdrifter om privat vård eller skola eller ”tröttförlorarvinkeln” på Alliansen och Reinfeldt.
Och visst kan vem som helst bli förbannad från och till. Det förstår jag och det händer även mig då och då. Men det krävs ett rejält partigängarhjärta för att vredgat och publikt kasta ur sig högervänsteranklagelser och/eller för att kasta ut teven eller SvD ut ur huset. Det saken egentligen handlar om är inte att nyhetschefer och webbredaktörer låter sina partipolitiska preferenser – om de har några - slå igenom i nyhetsvärderingen. Det handlar istället om en anpassning till rådande nyhetsvinkel och till det för dagen dominerande mediala sättet att berätta en story. Vilket kan vara trist nog. Men det vi ser är inte ett gynnande av några partipolitiska intressen. I första hand handlar detta om gynnande av den styrande medievinkeln.
Axén och Adelsohn far alltså iväg lite väl hett och temperamentsfullt. Vilket roar vänstern.
Widar Andersson