Arbetsförmedlingen har ett alltmer hopplöst uppdrag. I den nya rapporten ”Perspektiv på arbetslösheten i olika grupper” sänder myndighetens ledning ut ett slags rop på hjälp. En snabbt växande andel av den arbetslösa arbetskraften är nu så pass lågutbildad och funktionsnedsatt att det inte finns en arbetsmarknad att matcha de arbetslösa mot.
Utvecklingen har accelererat under det senaste decenniet då invandringen från länder och regioner utanför Europa har slagit nya rekord i antal nästan varje år. Arbetsförmedlingen skriver:
”En stor andel, 47 procent, av de som är födda utanför Europa och inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen saknar en fullständig gymnasieutbildning. Av dessa saknar i sin tur mer än sex av tio motsvarande en svensk nio (tio) årig grundskoleutbildning. (--) Sedan 2006 har antalet inskrivna arbetslösa utan gymnasieutbildning stigit med närmare 50 procent, till 121 000.
Utomeuropeiskt födda har sedan slutet på 2010 svarat för hela ökningen. (--) 2006 var 42 000 personer av de inskrivna arbetslösa födda utanför Europa. År 2016 är bilden en annan. Inte minst har Arbetsförmedlingens uppdrag kring utrikes födda och ansvaret för etableringen gjort att fler personer med utomeuropeisk bakgrund numera återfinns hos myndigheten. Antalet inskrivna som är födda utanför Europa har mer än trefaldigats, till 151 000.”
Mer att läsa: Tramsigt att dölja problem.
Den svenska arbetskraften består numera till 11 procent av människor med låga eller mycket låga utbildningar i bagaget. Lägg därtill mycket bristfälliga kunskaper i svenska och engelska och ett för många stort främlingskap visavi västliga livsstilar.
Enligt arbetsförmedlingens uppskattningar i rapporten så utgör det tänkbart möjliga arbetsmarknadssegmentet (för lågutbildad arbetskraft) endast fem procent av arbetsmarknaden.
Det rop på hjälp som jag tycker mig uppfatta är att Arbetsförmedlingen säger till regeringen att de här människorna är inte i första hand arbetslösa. De är utbildningslösa.
Vad som behövs är en proffsig Utbildningsförmedling. Lägst grundskolekunskaper och belagda kunskaper i svenska borde vara minimikravet för att kvalificera sig in till arbetskraften.
Arbetsförmedlingens ansvar för etableringen av nyanlända känns feltänkt givet förhållanden på marken. Av de inskrivna arbetslösa med enbart förgymnasial utbildning utgör de utomeuropeiskt födda hela 54 procent; drygt 70 000 personer.
Att en ny Utbildningsförmedling behöver vara superproffsig understryks av rapportens uppgifter om situationen för utomeuropeiskt födda med eftergymnasial utbildning. För inrikes födda är arbetslösheten närmast obefintlig; 2,7 procent; eller nästan 42 000 personer. För utomeuropeiskt födda är arbetslösheten nästan åtta gånger högre. 22, 6 procent; drygt 41 000 personer är inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen.
Givet en fortsatt stramt reglerad invandringspolitik så kommer situationen gradvis att förbättras. Barn som är utomeuropeiskt födda men som växer upp i Sverige och i svensk skola kommer steg för steg att förvandla deras föräldrars handikapp till något som kanske knappt syns i statistiken om trettio år.
Men fram till dess behövs ett gäng reformer som lindrar situationen för enskilda personer, för myndigheter och för välfärdsstaten. Ledande politiker behöver en gång för alla upphöra med alla förskönande omskrivningar av läget. Anna Dahlberg på Expressens ledarsida för en enveten och ärbar kamp för att vi ska föra ett offentligt samtal som bygger på fakta och inte på alternativa fakta. Nedan är det statsminister Stefan Löfven som får lite på pälsen efter förra veckans kortdebatt mot Anna Kinberg Batra i Aktuellt:
”Visserligen finns det "några med väldigt låg utbildning" bland de nyanlända, medgav Löfven. Men han ville hellre tala om alla läkare, ingenjörer, sjuksköterskor och svetsare som nu har kommit till Sverige.
Låt oss granska dessa påståenden. Förra månaden var 70 273 nyanlända inskrivna inom Arbetsförmedlingens så kallade etableringsuppdrag. Av dessa uppgav 477 personer att de är läkare och 279 att de har arbetat som sjuksköterskor i hemlandet. Det rör sig alltså om en procent av alla inskrivna.” (28 januari)
Vi behöver tala om saker och ting som sådana de är. Inte för att vältra oss i problem och tillkortakommanden. Utan för att komma fram till verklighetsförankrade och riktiga åtgärder och lösning.
Ta generaldirektör Mikael Sjöbergs rop på hjälp på allvar. Det här problemet ”kan inte överskattas” som arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson sa hos SNS förra veckan.
Widar Andersson